Till huvudinnehållet

Arvika Gjuteri återuppbygger gjuteriet

I början av juli fattade styrelsen för Arvika Gjuteri beslut om återuppbyggnad av gjuteriet. Gjuteriet skadades i en brand tidigare i år.

20 augusti, 2020 • 1 minuts läsning

Den 16 april utbröt en sotbrand i ventilationssystem på Arvika Gjuteri som resulterade i skador på vitala delar av produktionen. Inga medarbetare skadades. Däremot var skadorna i produktionen stora, bland annat brann det i formningen, formsvalningen, kärnmakeriet och kontrollrummet. Det har varit stora skador som annat har resulterat i att 35 kilometer kabel förstörts.

– Det blev en tvärnit i produktionen som resulterade i att Arvika Gjuteri tillsammans med sina kunder omgående drog igång arbetet med att hitta andra leverantörer för de cirka 100 artiklar som produceras här, säger Lars Dahl som är styrelseordförande och delägare i Arvika Gjuteri.

Nu meddelar man på företagets hemsida att styrelsen beslutat att återuppbyggnaden dras igång. Responsen om återuppbyggnaden har varit väldigt positiv från anställda och kunder.

Läs hela texten hos Gjuteriföreningen



Nussir får ny ägare, men byggpengarna återstår

ACG Metals köper bolaget bakom den norska koppargruvan Nussir för 220 miljoner dollar. Men köpeskillingen betalas med aktier och tillför inte gruvbygget några nya pengar. Omkring 126 miljoner dollar återstår fortfarande att finansiera innan projektet kan nå den planerade produktionsstarten 2028.

Mats Janson
Mats Janson 10 november, 2026 • 5 minuters läsning
Nussir
Nussir är en tillståndsgiven koppargruva under uppbyggnad vid Repparfjorden i Finnmark. ACG Metals planerar att ta över projektets huvudägare, men omkring 126 miljoner dollar av den initiala bygginvesteringen återstår att finansiera. Google Earth

TripleM har tidigare rapporterat att Nussir är ett av de norska projekt som EU har gett strategisk status enligt förordningen om kritiska råmaterial. Då var frågan vad statusen faktiskt skulle ge i form av kapital, tillstånd och kundavtal.

Nu kommer ett första konkret svar. Nussir får en ny tänkt huvudägare och tillgång till ett nytt bygg- och driftteam, men finansieringsfrågan är fortfarande inte löst.

Det Londonnoterade gruvbolaget ACG Metals ingick den 3 november avtal om att köpa samtliga aktier i Blue Moon Norway från kanadensiska Blue Moon Metals. I bolaget ingår en ägarandel på 94,52 procent i Nussir samt andra norska utvecklingsprojekt.

Köpeskillingen anges till 220 miljoner dollar, men affären är helt aktiebaserad. Blue Moon Metals ska få omkring 8,85 miljoner nyemitterade ACG-aktier och därmed äga 27,6 procent av det utvidgade bolaget före full utspädning. Det innebär att säljaren behåller en betydande indirekt exponering mot Nussir i stället för att lämna projektet mot kontant betalning.

Den viktiga skillnaden är att de 220 miljonerna värderar de tillgångar som byter ägare. De utgör inte ny finansiering till själva gruvbygget.

Mer än hälften av investeringen återstår

ACG bedömer att omkring 84 miljoner dollar av Nussirs initiala investeringsbehov kommer att ha förbrukats när affären slutförs. Därefter återstår cirka 126 miljoner dollar, alltså omkring 60 procent av den redovisade bygginvesteringen.

Bolaget uppger att flera finansieringsförslag utvärderas och att de tillsammans kan täcka hela det återstående kapitalbehovet. Lösningen kan omfatta en refinansiering av befintliga nordiska obligationer och stödjas av framtida kassaflöden från ACG:s guld-, silver-, koppar- och zinkgruva i Gediktepe i Turkiet.

Något bindande finansieringspaket för Nussir har emellertid inte presenterats. Det framgår inte heller vilka räntor, säkerheter, ägarandelar eller andra villkor som de aktuella förslagen skulle medföra.

ACG behöver ingen samtidig kapitalanskaffning för att genomföra själva förvärvet. Det säger dock mer om konstruktionen av ägarbytet än om finansieringen av gruvan, eftersom köpeskillingen betalas med nyemitterade aktier. Först när ett finansieringsavtal för de återstående 126 miljonerna har undertecknats går det att bedöma om kapitalet räcker hela vägen till produktion.

Bygget har kommit i gång

Nussir är inte längre ett tidigt prospekteringsprojekt. Underjordsarbetena inleddes sommaren 2025 och fullskalig gruvkonstruktion påbörjades våren 2026. Ett kontrakt för byggandet av processanläggningen har tilldelats norska Momek, och uppdaterade planer för gruvdrift och avfallshantering har godkänts av myndigheterna.

Den planerade underjordsgruvan ligger vid Repparfjorden i Finnmark och omfattar kopparfyndigheterna Nussir och Ulveryggen. Malmen ska malas och behandlas genom flotation i en anläggning med planerad kapacitet på omkring två miljoner ton per år. Resultatet blir ett kopparkoncentrat med guld och silver som biprodukter.

ACG räknar med en genomsnittlig produktion på cirka 18 400 ton kopparekvivalenter per år under perioden 2029–2033. (Kopparekvivalenter är ett beräkningsmått där värdet av bland annat guld och silver räknas om till motsvarande mängd koppar.)

Bolagets nuvarande plan är att det första koncentratet ska produceras under första halvåret 2028. Det är något senare än den genomförbarhetsstudie som Blue Moon presenterade i april 2026, där produktionsstarten placerades i december 2027. ACG har inte beskrivit förändringen som en formell försening, men den nya tidplanen ger projektet ett större utrymme för finansiering, byggnation och driftsättning.

Ny ägare ska ta med sig byggkompetens

ACG:s industriella argument är att Nussir kan dra nytta av erfarenheter från Gediktepe som, enligt ACG, ska nå full kommersiell produktion under första kvartalet 2027.

Tanken är att projektledning, inköp och teknisk kompetens därifrån ska användas även i Norge. Det kan vara en reell fördel för ett projekt som nu går in i den kostnadskänsliga byggfasen. ACG får samtidigt två gruvor med växande kopparexponering och hoppas bredda sin investerarbas genom ytterligare börsnotering och möjlig framtida kvalificering för brittiska aktieindex.

Men upplägget förutsätter att Gediktepe utvecklas enligt plan och börjar generera de kassaflöden som ACG räknar med. Därmed kopplas Nussirs finansieringsförmåga delvis till upprampningen vid en annan gruva i ett annat land.

Affären är ännu inte genomförd

Ägarbytet är dessutom villkorat. ACG:s aktieägare behöver godkänna emissionen av de nya aktierna och relevanta myndighetstillstånd måste erhållas. Befintlig finansiering från Hartree ska återbetalas, medan garantier och säkerheter kopplade till Hartrees avtal om köp av kopparkoncentrat behöver föras över eller frigöras.

Aktieägare som representerar 80,7 procent av ACG:s kapital har lämnat bindande löften om att stödja de nödvändiga besluten. Det erforderliga stödet är 75 procent, vilket talar för ett godkännande, men affären är inte slutförd förrän samtliga villkor är uppfyllda. Målet är att stänga transaktionen senast den 30 november, med den 15 december som sista avtalsdag.

Konflikterna följer med gruvan

Ägarbytet förändrar inte heller de långvariga konflikterna kring projektet. Nussir har tillstånd att deponera anrikningssand i Repparfjorden. Den uppdaterade utsläppstillåtelsen medger ett omfattande undervattensdeponi, samtidigt som Havforskningsinstitutet och miljöorganisationer har varnat för påverkan på fjordens ekosystem.

Sametinget och berörda renbetesdistrikt har motsatt sig gruvan med hänvisning till de samlade ingreppen i områden som används för renskötsel. Gruvbolaget och norska staten har å sin sida framhållit att tillstånden gäller och att verksamheten omfattas av villkor och miljöövervakning.

Tillståndsrisken kan ändå inte betraktas som helt avförd. Efter den norska Høyesteretts dom om havsdeponeringen vid Engebø har klimat- och miljödepartementet uppgett att det ska följa upp frågan om avgörandet också kan få betydelse för Nussirs tillstånd i Repparfjorden. Tillståndet gäller fortfarande, men den rättsliga utvecklingen kring norska havsdeponier fortsätter.

Samma finansieringsfråga i ett nytt skede

TripleM har nyligen rapporterat om hur likviditetskrisen tvingade Engebø att stoppa gruvdriften trots att anläggningen redan var byggd och produktionen hade börjat. Nussir befinner sig tidigare i utvecklingen, men de båda projekten visar på samma skillnad: en mineraltillgångs långsiktiga värde är inte detsamma som tillgången till pengar för nästa bygg- eller driftsfas.

Nussirs strategiska EU-status har inte automatiskt finansierat projektet. Den nya affären kan ge gruvan en ägare med större operativ plattform och nya kontakter på kapitalmarknaden, men den flyttar också risk till en koncern där flera produktions- och tillväxtplaner ska lyckas samtidigt.

Den avgörande nyheten kommer därför inte när ägarbytet genomförs, utan när ACG kan visa vem som tillhandahåller de återstående 126 miljonerna – och på vilka villkor.

Tidigare på TripleM: EU-status räcker inte för råvaruprojekten · Likviditetskrisen stoppar Engebø



Nu ska LKAB:s process för kritiska mineral klara industriprovet

LKAB har inlett driftsättningen av sin demonstrationsanläggning för fosfor och sällsynta jordartsmetaller i Luleå. Investeringen på omkring 800 miljoner kronor är ett konkret steg mot en ny europeisk råvarukedja, men det är först nu som processen ska visa om den fungerar stabilt, effektivt och med rätt produktkvalitet.

Mats Janson
Mats Janson 10 november, 2026 • 5 minuters läsning
LKAB - industripark kritiska mineral
LKAB:s industripark för kritiska mineral på Svartön i Luleå, så som den planeras att se ut fullt utbyggd. Driftsättningen av demonstrationsanläggningen för fosfor och sällsynta jordartsmetaller har inletts, och resultaten ska ligga till grund för beslut om en framtida fullskalig industripark. LKAB

LKAB började den 3 november köra demonstrationsanläggningen på Svartön i Luleå med material från järnmalmsproduktionen i Malmberget. Därmed lämnar projektet bygg- och installationsfasen och går över till varm driftsättning, där utrustningen stegvis provas under verkliga processförhållanden.

Anläggningen började byggas i början av 2025 efter ett investeringsbeslut på cirka 800 miljoner kronor. Enligt LKAB har den färdigställts enligt både tidsplan och budget. Under de närmaste månaderna ska verksamheten bedrivas i begränsad omfattning för att samla in data, trimma utrustningen och optimera processen. Om försöken går som planerat övergår anläggningen till löpande försöksdrift under våren 2027.

– Resultaten från anläggningen kommer att ge oss viktiga erfarenheter inför framtida beslut och stärker samtidigt möjligheterna att bygga en europeisk värdekedja för fosfor och sällsynta jordartsmetaller för ökad självförsörjning, säger Darren Wilson, direktör för affärsområde Specialprodukter på LKAB, i bolagets pressmeddelande.

Från anrikningssand till nya produkter

Råvaran finns redan i det material som passerar genom LKAB järnmalmsproduktion. När järnmalmen anrikas blir en finkornig restström kvar. Den innehåller bland annat apatit, ett fosfatmineral som är rikt på fosfor och även innehåller sällsynta jordartsmetaller.

I en framtida industriell process ska apatiten först skiljas från den övriga anrikningssanden i ett nytt apatitverk i Gällivare. Apatitkoncentratet ska därefter transporteras med järnväg till Luleå för kemisk vidareförädling.

LKAB planerade process innebär att apatiten löses upp med saltsyra. Fosforn kan därefter förädlas till insatsvara för mineralgödsel, medan de sällsynta jordartsmetallerna samlas i ett separat koncentrat. Saltsyran ska återvinnas i processen med hjälp av svavelsyra, varvid gips bildas som biprodukt. Tanken är att även gipset ska kunna säljas, bland annat till byggindustrin, i stället för att deponeras.

LKAB beskriver demonstrationsanläggningen som den första i Europa där teknik för att utvinna både fosfor och samtliga 17 sällsynta jordartsmetaller ur en sådan restström provas. Det betyder emellertid inte att anläggningen kommer att leverera 17 färdiga metallprodukter. Resultatet från Luleåsteget blir ett koncentrat med en blandning av jordartsämnen som därefter måste separeras.

För den delen av värdekedjan är LKAB huvudägare i det norska bolaget REEtec, som utvecklat en process för att skilja ut enskilda jordartsämnen. Särskilt intressanta är neodym och praseodym, som används i permanentmagneter för bland annat elmotorer och vindkraftverk.

Nu börjar den svåra delen

Att en demonstrationsanläggning kan startas är en viktig milstolpe, men det är inte samma sak som att processen är industriellt bevisad. Under försöksdriften behöver LKAB visa att de olika processtegen kan kopplas samman och köras stabilt under längre tid, inte bara att de fungerar var för sig.

Avgörande blir bland annat hur stor andel av fosforn och de värdefulla jordartsämnena som kan återvinnas, vilken renhet produkterna får och hur mycket syra, energi och vatten som förbrukas. Processen behöver också kunna hantera variationer i apatitkoncentratets sammansättning utan att utbytet eller produktkvaliteten försämras.

En annan fråga gäller restprodukterna. För att kalkylen och resurseffektiviteten ska hålla behöver gipset få en kvalitet som gör det möjligt att använda i byggmaterial eller andra produkter. Om stora volymer i stället måste deponeras förändras både miljönyttan och ekonomin.

Demonstrationen ska även ge underlag om korrosion, materialslitage, underhåll och hur processen kan styras. Sådana erfarenheter blir särskilt viktiga i en anläggning som hanterar stora mängder syror och där små förluster i varje processteg kan få stor betydelse när tekniken skalas upp.

LKAB har inte offentliggjort demonstrationsanläggningens kapacitet, förväntade utvinningsgrader eller beräknade produktionskostnader. Det är därför ännu inte möjligt att jämföra processen ekonomiskt med etablerad produktion av fosfor och sällsynta jordartsmetaller i andra delar av världen.

Industribeslutet återstår

Den fullskaliga satsningen bygger på att tre delar fungerar tillsammans: fortsatt järnmalmsproduktion i Malmberget, ett apatitverk i Gällivare och den kemiska förädlingen i Luleå.

LKAB har tidigare beräknat att det planerade apatitverket i Gällivare i genomsnitt skulle kunna producera omkring 450 000 ton apatitkoncentrat per år. Det ger en bild av den industriella skala som processerna i demonstrationsanläggningen så småningom behöver kunna möta.

Industriparken i Luleå fick miljötillstånd i maj 2026. Mark- och miljödomstolen beviljade även tillstånd för fortsatt och utökad verksamhet i Malmberget samt det planerade apatitverket i juni, men det avgörandet har överklagats. Därmed är den framtida råvaruförsörjningen till Luleå fortfarande beroende av en pågående rättslig process.

Något investeringsbeslut om den fullskaliga industriparken har ännu inte fattats. LKAB talar nu om en stegvis utbyggnad med full drift under 2030-talet. Resultaten från demonstrationsanläggningen ska tillsammans med tillstånd, marknadsförutsättningar och investeringskostnader ligga till grund för kommande beslut.

Projektets fördel jämfört med många nya gruvprojekt är att den första råvaran redan finns i en etablerad produktionsström. LKAB behöver inte öppna en separat gruva för att komma åt apatiten i Malmberget. Däremot krävs nya anläggningar, kemikalieförsörjning, transporter och en marknad för samtliga huvud- och biprodukter.

EU har gett Malmberget, industriparken i Luleå och Per Geijer-fyndigheten i Kiruna status som strategiska projekt enligt råvaruakten. Det understryker deras politiska betydelse, men ersätter varken industriella resultat, kundavtal eller ett investeringsbeslut.

Den verkliga nyheten är därför inte att Europa nu har fått en ny produktion av fosfor och sällsynta jordartsmetaller. Den är att LKAB planerade processkedja har lämnat ritbordet och börjat generera de data som kan visa om den går att bygga i industriell skala.



Cookies

Den här webbplatsen använder cookiesför statistik och användarupplevelse.

Core-template använder cookies för att förbättra din användarupplevelse, för att ge underlag till förbättring och vidareutveckling av hemsidan samt för att kunna rikta mer relevanta erbjudanden till dig.

Läs gärna vår personuppgiftspolicy. Om du samtycker till vår användning, välj Tillåt alla. Om du vill ändra ditt val i efterhand hittar du den möjligheten i botten på sidan.