Analys

Dyrt lån köper Engebø tid

Nordic Mining behöver förstärka kassan medan Engebøgruvan väntar på ett nytt myndighetsbeslut och arbetar med att stabilisera produktionen. Den föreslagna finansieringen ger 7,5 miljoner dollar i likviditet men ökar den nominella skulden med 30 miljoner. Pengarna beräknas bara räcka till mitten av oktober.

Mats Janson 15 september, 2026 • 4 minuters läsning

Obligationsägare som kontrollerar mer än två tredjedelar av rösterna har åtagit sig att stödja Nordic Minings kortfristiga finansiering av Engebøgruvan i Norge. Det framgick när det formella förslaget skickades ut den 10 september.

Bolaget ska emittera nya obligationer med ett nominellt värde på 30 miljoner dollar. De säljs för 25 procent av det nominella värdet och tillför därför 7,5 miljoner dollar i likviditet.

Det innebär förenklat att Nordic Mining tar på sig fyra dollar i nominell skuld för varje dollar som betalas in. Obligationslånet ges i övrigt ut på samma villkor som bolagets befintliga säkerställda obligationer.

Genomförandet är fortfarande beroende av den skriftliga omröstningen och sedvanliga villkor. Förslaget omfattar även fortsatt dispens från krav på lägsta likviditet och eget kapital samt att en räntebetalning som ursprungligen skulle ha gjorts i augusti skjuts upp till den 15 oktober.

Behövde pengar till november

Nordic Mining uppgav i augusti att bolaget behövde mellan 10 och 15 miljoner dollar för att finansiera verksamheten till november. Den nu föreslagna emissionen ger mindre än detta och beräknas enligt bolaget räcka till mitten av oktober.

Finansieringen köper därmed några veckor för att invänta ett myndighetsbeslut och fortsätta arbetet med produktionen. Den löser inte Nordic Minings långsiktiga kapitalstruktur. Bolaget för fortfarande samtal med obligationsägare, nya investerare och möjliga industriella partner.

Villkoren ger samtidigt en tydlig bild av långivarnas riskbedömning. Den stora rabatten på obligationerna, de förlängda dispenserna och den uppskjutna räntan visar hur dyrt det har blivit för Nordic Mining att ordna nytt kapital.

Produktionen släpar efter

Engebø är en ny gruva och processanläggning för rutil och granat i Sunnfjords kommun på Norges västkust. Nordic Mining har investerat mer än tre miljarder norska kronor i anläggningen, som nu befinner sig i produktionsupptrappning.

Under andra kvartalet producerades 1 262 ton rutil och 10 127 ton granat. Upptrappningen gick dock långsammare än planerat och bolaget justerade därför sin produktionsprognos.

Nordic Mining redovisade inga intäkter för kvartalet. Enligt bolaget berodde det på pågående diskussioner om kvaliteten på levererade produkter. Engebø har kundavtal med japanska Iwatani och en icke namngiven europeisk kund för rutil samt med amerikanska Barton för granat. Försäljningsavtalen har alltså inte förhindrat att problem med produktion och produktkvalitet pressat likviditeten.

Bolaget uppgav den 7 september att augustiproduktionen låg i linje med den reviderade planen, men offentliggjorde inga volymer. Konsultföretaget Hatch har tagits in för att stödja produktionsupptrappningen. SRK Consulting genomför samtidigt en oberoende teknisk granskning på obligationsägarnas initiativ. Granskningen har försenats och väntas bli färdig under de kommande veckorna.

Tillståndet avgör nästa steg

Det andra stora osäkerhetsmomentet är tillståndet att deponera anrikningssand i Førdefjorden. Norges högsta domstol slog i juni fast att statens tidigare beslut var otillräckligt motiverat i förhållande till kraven i vattenregelverket.

Nordic Mining har fått fortsätta verksamheten medan frågan prövas på nytt och har ansökt om ett tillfälligt utsläppstillstånd. Miljødirektoratet har rekommenderat att ett treårigt tillstånd beviljas för deponering av sammanlagt 4,5 miljoner ton anrikningssand. Det slutliga beslutet ska fattas av det norska klimat- och miljödepartementet och väntas enligt Nordic Mining under september.

Bolaget beskriver beslutet som en avgörande förutsättning för den långsiktiga finansieringen. En investerare måste i nuläget alltså bedöma både om processanläggningen kan nå stabil produktion och om den rättsliga grunden för avfallshanteringen blir tillräckligt långsiktig.

Ett konkret stresstest

Som TripleM rapporterade förra veckan har företrädare för 23 av EU 60 strategiska råvaruprojekt varnat för finansieringsproblem, svag marknadstillgång och långsamma tillståndsprocesser. Engebø ingår inte bland de strategiska projekten enligt EU förordning om kritiska råmaterial. De norska projekten på kommissionens lista är kopparprojektet Nussir samt grafitprojektet Norgraph–Greenland Graphite.

Engebø visar ändå varför politisk efterfrågan på europeiska mineral inte räcker för att säkra finansiering. Här är anläggningen redan byggd, produktionen har inletts och kundavtal finns. Trots det skapar en långsammare produktionsupptrappning, diskussioner om produktkvalitet och ett osäkert tillståndsläge ett snabbt växande kapitalbehov.

För de strategiska CRMA-projekten blir lärdomen konkret. Finansieringen avgörs ytterst av om projektet kan visa en trovärdig väg till stabil produktion och intäkter. En prioriterad politisk ställning kan underlätta processen, men ersätter inte fungerande teknik, giltiga tillstånd, leveranser som uppfyller kundernas krav och en kapitalstruktur som tål förseningar.

Nyhet

Välkommen till TripleM!

TripleM är en ny journalistisk plattform för metall-, mineral- och gruvindustrierna. Vi följer tekniken, affärerna, forskningen och människorna som formar branschen, allt med ett nordiskt perspektiv, nyfikenhet och en ambition att förklara hur branscherna hänger ihop.

Mats Janson 14 september, 2026 • 2 minuters läsning

Idén bakom TripleM bottnar i det faktum att metaller finns överallt i våra liv. Och att kunskapen, arbetet och vägvalen bakom dem trots det sällan får det utrymme de förtjänar.

TripleM ska därför vara en plats för alla som arbetar i branschen och för dem som vill förstå den bättre. Vi vill inte bara berätta att en investering görs eller att en teknik utvecklas, utan också varför det spelar roll för produktionen, människorna och samhället runt omkring. Samtidigt är branscherna som vi bevakar stora och spretiga. Därför erbjuder vi möjligheten att skräddarsy vilken typ av nyheter och uppdateringar man vill ta del av.

Flera av oss som är med och lanserar TripleM har arbetat inom metall-, mineral- och gruvindustrierna med journalistik, kommunikation och affärsutveckling. Rent redaktionellt vill vi vara nära branschen och självständiga i vår bevakning. Samarbetspartner bidrar med kunskap, perspektiv och kontakter, men redaktionen bestämmer vad vi bevakar och publicerar. Vår uppgift är att ställa frågor, kontrollera uppgifter och skilja resultat från löften.

Sajten är vårt första steg med intervjuer, fördjupningar och forskningsbevakning. Under hösten växlar vi upp med poddar och nyhetsbrev, en bit i taget för att varje del ska bli genomarbetad och användbar. Längre fram vill vi även skapa fler möjligheter för människor i branschen att mötas och utbyta kunskap.

Nu vill vi gärna höra från dig vad som behöver förklaras bättre? Vem borde vi träffa? Vilka frågor saknar du i bevakningen?

Välkommen till TripleM, vi ser fram emot att lära känna dig!

Tipsa oss!
Har du tips, idéer och tankar kring vad vi på TripleM ska skriva om?
Här hittar du kontaktuppgifter.

Analys

När AI tar plats i elnätet

Googles planerade datacenter i Torsboda kan vid en full utbyggnad få ett effektbehov som har jämförts med hela Stockholms. Googles svenska etablering aktualiseras av bolagets nya satsning i Finland, där avtal har tecknats om el motsvarande halva kapaciteten vid kärnkraftverket Lovisa. Frågan är vad datacenterboomen innebär för basindustrins elektrifiering.

Mats Janson 15 september, 2026 • 5 minuters läsning

Google planerar att köpa Torsboda Industrial Park utanför Timrå för att kunna etablera ett datacenter. I avtalsunderlaget finns utrymme för en framtida utbyggnad till omkring 1 800–2 000 MW.

Det är den högsta möjliga anslutningseffekten som har beskrivits som större än hela Stockholms stads effektbehov. Jämförelsen säger något om storleksordningen, men inte hur mycket el datacentret faktiskt skulle använda. Effekt är kapaciteten vid ett visst tillfälle, medan den årliga energianvändningen beror på hur hårt och kontinuerligt anläggningen körs.

Någon utbyggnad till två gigawatt är inte beslutad. Google har inte presenterat någon fastställd byggplan eller tidpunkt för ett datacenter i Torsboda. Kommunerna har godkänt försäljningen av industriparken, men beslutet har överklagats och ska nu prövas av Förvaltningsrätten i Härnösand.

Planerna är därmed osäkra. Samtidigt visar Googles färska besked från Finland att bolaget är berett att säkra mycket stora elvolymer för sin fortsatta AI-utbyggnad.

Köper halva Lovisas kapacitet

Google ska investera minst 13 miljarder euro i digital infrastruktur och energilösningar i Finland under 2027 och 2028. Satsningen omfattar bolagets verksamhet i Hamina samt Kajaani, Muhos och Vaala.

Samtidigt har Google tecknat ett 22-årigt elköpsavtal med Fortum. Avtalet börjar gälla i mindre omfattning 2028 och ska från 2030 till och med 2049 kunna omfatta el motsvarande upp till 50 procent av kärnkraftverket Lovisas kapacitet.

Lovisas två reaktorer har en sammanlagd effekt på 1 014 MW och producerar enligt Fortum omkring åtta terawattimmar om året. Googles maximala andel motsvarar därför cirka 507 MW och omkring fyra terawattimmar per år vid nuvarande produktion.

Som jämförelse använder SSAB nordiska produktionsanläggningar i dag sammanlagt omkring 1,6 terawattimmar el per år. Efter bolagets planerade omställningar till ljusbågsugnar beräknas användningen öka till cirka 4,5 terawattimmar.

Elavtalet innebär inte att en särskild ledning dras från Lovisa till Googles datacenter. Produktionen matas in i det finländska elsystemet, medan datacentren ansluts till nätet på sina respektive orter.

Avtalet bevarar också elproduktion

Om tillgången på el betraktas som oföränderlig ser Google ut att lägga beslag på en stor del av en befintlig kraftkälla. Men avtalet innehåller också ett investeringsperspektiv.

Lovisas ursprungliga drifttider skulle ha löpt ut 2027 respektive 2030. Fortum har tillstånd att fortsätta till 2050, men behöver genomföra ett investeringsprogram på omkring en miljard euro. Investeringsbeslut för projekt motsvarande cirka 700 miljoner euro återstår.

Enligt Fortum ger det långsiktiga avtalet med Google tillräcklig intäktssäkerhet för att gå vidare med investeringarna. Avtalet ska alltså bidra till att hela kärnkraftverkets produktion kan finnas kvar efter 2030, inte bara den del som Google köper.

Det väntas även möjliggöra en ytterligare effekthöjning på 10 MW, utöver en redan planerad ökning på 38 MW. Google och Fortum ska dessutom undersöka möjligheter till ny kärnkraft, förnybar elproduktion och flexibilitet. Det är än så länge en avsiktsförklaring, inte beslut om nya kraftverk.

Ett mer konkret inslag är ett kontrakterat batterilager på 94 MW vid Googles planerade anläggning i Kajaani. Batteriet tillför förstås ingen ny energi, men kan flytta el mellan timmar och bidra till balansen i nätet.

Datacentren fyller anslutningskön

Googles satsning är en del av en betydligt större utbyggnad. I mitten av augusti hade finländska datacenterprojekt tecknat nätanslutningsavtal för en sammanlagd planerad effekt på närmare fem gigawatt.

Om samtliga projekt genomfördes fullt ut skulle de, enligt det finländska stamnätsbolaget Fingrid, kunna öka Finlands elanvändning med närmare 40 procent jämfört med 2025. Nätbolaget betonar samtidigt att anslutningsavtal inte är någon garanti för att projekten byggs eller når sin maximala storlek.

Fingrid bygger ut stamnätet, men den nya kapaciteten är redan nästan fullbokad i flera områden. Möjligheterna bedöms generellt vara bättre i norra Finland, där flera av Googles nya satsningar planeras.

Det innebär att datacenter och industri inte automatiskt konkurrerar om exakt samma el. Geografiskt läge, tidplan och lokal nätkapacitet spelar stor roll. Ett nationellt produktionsöverskott hjälper inte fullt ut om ledningarna inte kan föra elen till den plats där efterfrågan uppstår.

Samma el behövs i basindustrin

Fingrid räknar med att datacenter, vätgasproduktion och annan elintensiv industri står för en stor del av Finlands framtida efterfrågeökning.

Samtidigt planerar SSAB att ersätta masugnarna i Brahestad med ljusbågsugnar. Blastr Green Steel utvecklar ett stålverk med järn- och vätgasproduktion i Ingå. Gruv- och mineralprojekt som Sakatti och Keliber ska också verka i ett elsystem där befintliga smältverk och processindustrier elektrifierar fler delar av produktionen.

För svensk basindustri är Torsboda den tydligaste parallellen. En möjlig anslutning på upp till två gigawatt är nästan fyra gånger större än den andel av Lovisas kapacitet som Googles finländska avtal omfattar. Det betyder inte att Torsboda kommer att använda så mycket effekt, men visar vilken skala som finns i datacenterföretagens långsiktiga planer.

Priseffekten är fortfarande okänd

I Finland har etableringen lett till krav på en samlad nationell prövning av större datacenter och farhågor om ansträngd elförsörjning och högre priser. Sådana effekter kan dock inte fastställas utifrån Googles och Fortums avtal.

För det krävs uppgifter om datacentrens verkliga förbrukning, var och när de ansluts samt hur mycket ny produktion, lagring och överföringskapacitet som tillkommer. Priset i Lovisaavtalet är inte heller offentliggjort.

Det avgörande för gruv- och metallindustrin är därför inte enbart hur stora elvolymer datacentren köper. Frågan är om deras efterfrågan samtidigt utlöser investeringar som tillför tillräckligt med produktion och nätkapacitet.

Avtalet i Finland bidrar enligt Fortum till att behålla Lovisaverket efter 2030. I Torsboda är motsvarande energilösning ännu inte presenterad. Där ligger den viktigaste följdfrågan för svenska industriföretag: vilken ny elproduktion och nätkapacitet ska följa med om Googles möjliga utbyggnad blir verklighet?