Till huvudinnehållet

EU:s råvarumål avgörs långt från Bryssel

EU kan ge gruv- och förädlingsprojekt strategisk status och pressa ned tiden för tillståndsprövningen. Men unionen bestämmer inte var gruvorna ska öppnas och kan inte sätta nationella miljökrav ur spel. En ny studie av Spanien, Portugal, Tyskland och Sverige visar hur Europas råvarupolitik i stället möter partipolitik, regionala veton och lokalt motstånd.

Mats Janson
Mats Janson 29 september, 2026 • 4 minuters läsning
AdobeStock_144917807
Brytning av volfram i Portugal. EU kan ge råvaruprojekt strategisk status och kortare tidsramar för tillståndsprocessen. Själva prövningen ligger däremot kvar hos medlemsländerna, samtidigt som projektens konsekvenser behöver hanteras lokalt. Adobe Stock

I veckans Utblick beskriver TripleM hur nya tullar förändrar stålhandeln och hur kostnaden för stålindustrins klimatomställning fördelas mellan företag, kunder och stater. Den nya studien flyttar blicken ett steg bakåt i värdekedjan.

Samma europeiska industripolitik som ska skydda stålproduktionen och finansiera lägre utsläpp förutsätter en säkrare tillgång till litium, nickel, grafit, sällsynta jordartsmetaller och andra strategiska råvaror. Men medan nyttan av försörjningstryggheten fördelas över hela Europa koncentreras gruvans markanvändning och miljöpåverkan till en bestämd plats.

Det är i den skillnaden som forskarna söker förklaringen till flera av konflikterna kring EU:s förordning om kritiska råmaterial, CRMA.

Bryssel prioriterar – medlemsländerna prövar

CRMA trädde i kraft i maj 2024 och innehåller riktmärken för unionens råvaruförsörjning 2030. Minst 10 procent av EU:s årliga förbrukning av strategiska råvaror ska kunna utvinnas inom unionen, 40 procent förädlas här och 25 procent komma från återvinning. Försörjningen ska dessutom diversifieras så att högst 65 procent av en strategisk råvara i ett relevant förädlingsled kommer från ett enda land utanför EU.

Förordningen ger däremot inte kommissionen rätt att på egen hand välja ut en plats och besluta att en gruva ska byggas där.

Projektägare ansöker om att få strategisk status. Kommissionen bedömer ansökan tillsammans med medlemsstaterna, men det berörda landet kan invända och därmed stoppa projektet från att erkännas som strategiskt. Statusen ersätter inte heller nationella tillstånd eller de miljökrav som följer av svensk och europeisk lag.

Den praktiska fördelen är framför allt en samordnad prövning, stöd i finansieringsfrågor och kortare tidsramar. För strategiska utvinningsprojekt är riktmärket högst 27 månader för tillståndsprocessen, medan förädling och återvinning ska kunna prövas inom 15 månader.

I den första urvalsomgången utsåg kommissionen 47 strategiska projekt inom EU och 13 utanför unionen. Ansökningarna ska redan innehålla en plan för hur projektägaren vill underlätta lokal acceptans, involvera berörda samhällen och hantera möjliga behov av kompensation.

Fyra politiska mekanismer

Studien jämför hur CRMA möter de politiska systemen i Spanien, Portugal, Tyskland och Sverige. Forskarna använder dokument och händelseförlopp för att identifiera mekanismer som kan förklara varför genomförandet skiljer sig åt.

En sådan mekanism är beroendet av regionala partier. En nationell regering kan stödja ökad mineralutvinning, men ändå vara beroende av partier som försvarar regionalt självbestämmande eller motsätter sig ett enskilt projekt.

En annan är vad forskarna kallar strategisk tvetydighet hos radikalhögern. Ett parti kan stödja nationell råvarusuveränitet på central nivå men inta en annan hållning lokalt, där motståndet mot ett projekt kan ge väljare.

Studien pekar även på att lokala organisationer kan flytta konflikten från kommunen och medlemsstaten till EU:s juridiska nivå. Genom domstolar och europeisk miljölagstiftning kan civilsamhället skapa rättsliga hinder även när ett projekt har starkt politiskt stöd.

Som ett fjärde resultat beskriver författarna en spänning inom delar av vänstern och miljörörelsen: stöd för elektrifiering och förnybar energi kombineras ibland med motstånd mot den inhemska mineralutvinning som tekniken kräver. Det betyder inte att varje invändning är motsägelsefull. Ett parti kan stödja omställningen men bedöma att en viss gruva medför oacceptabla lokala konsekvenser.

Samma konflikt som i stålpolitiken

Kopplingen till stålindustrin är större än den först kan verka. EU:s handelsskydd ska motverka att europeiska stålverk pressas av global överkapacitet, medan CBAM och olika investeringsstöd ska förbättra villkoren för produktion med lägre utsläpp.

Men en mer självständig europeisk industrikedja behöver också grafit och legeringsmetaller till stålproduktionen, litium och nickel till batterier samt sällsynta jordartsmetaller till motorer, vindkraftverk och annan elektrifiering. Om dessa råvaror inte kan utvinnas eller förädlas i Europa består en stor del av importberoendet även om det färdiga stålet produceras inom unionen.

Studien visar samtidigt varför kortare handläggning inte är detsamma som ett snabbare genomförande. En tidsgräns kan effektivisera myndigheternas arbete, men den löser inte konflikter om mark, vatten, naturvärden eller fördelningen av projektets ekonomiska nytta.

För projektägaren blir lokal förankring därför en lika verklig genomföranderisk som finansiering, teknik och råvarupriser. Strategisk status kan ge ett projekt politisk tyngd, men den kan också skärpa motståndet om lokalbefolkningen uppfattar att beslutet redan är fattat på en högre nivå.

Den europeiska råvarupolitikens avgörande prövning sker därmed inte bara i Bryssel. Den sker i de kommuner och regioner där Europas gemensamma försörjningstrygghet ska omsättas i en faktisk gruva, ett anrikningsverk eller en återvinningsanläggning.

Referens: Antonio Alonso-Jiménez och Manuel Regueiro Gonzalez-Barros, ”Governing the Ground: Critical Raw Materials Policy, Multi-Level Conflict and Populist Mobilizations in Western Europe”, Frontiers in Sustainable Resource Management, 2026.



SSAB-stål blir nödkaminer för Ukraina

SSAB skänker nödkaminer och utomhuseldstäder till Ukraina inför vintern, när kriget har gjort behovet av värme stort. Donationen överlämnades när Ukrainas ambassadör besökte SSAB i Oxelösund den 17 november.

TripleM
Redaktionen 21 november, 2026 • 1 minuts läsning
SSAB-stål blir nödkaminer för Ukraina
Nödkaminen FirePipe har utvecklats av Cut-Fold och tillverkas av SSAB Zero-stål. De transporteras som platta paket och monteras på plats där produkterna ska användas. SSAB

Tillsammans med det svenska företaget Cut-Fold har SSAB tagit fram nödkaminer och utomhuseldstäder i SSAB Zero-stål, skriver bolaget i ett pressmeddelande. Det stålet tillverkas av skrot med fossilfri el och biogas och ger enligt SSAB nästan inga fossila koldioxidutsläpp.

Nödkaminen FirePipe kan användas för uppvärmning, matlagning och för att koka vatten. Med den och utomhuseldstäderna vill SSAB ge praktisk hjälp som kan komma till direkt användning för människor i Ukraina, där temperaturen sjönk till minus 20 grader förra vintern.

– Det ukrainska folket har levt med konsekvenserna av kriget under lång tid och behoven är fortsatt stora, säger Johnny Sjöström, vd och koncernchef för SSAB.

Vid besöket den 17 november fick Ukrainas ambassadör i Sverige, Svitlana Zalishchuk, också se delar av produktionen och ta del av SSAB:s omställning av stålverket i Oxelösund, från masugn till ljusbågsugn med produktionsstart under andra kvartalet 2027, som TripleM tidigare har rapporterat om. 

SSAB har stöttat Ukraina tidigare. Under 2022, 2023 och 2024 skänkte SSAB stål till fältkaminer och till takprodukter för att reparera krigsskadade byggnader.

Den nya donationen delas ut av den ideella föreningen Beredskapslyftet. SSAB uppger inte hur många kaminer donationen omfattar, vad den är värd eller när produkterna når mottagarna.



Svensk stålproduktion upp 27 procent i oktober

Sveriges råstålsproduktion ökade även i oktober, och hittills i år ligger den 6,9 procent över samma period i fjol.

TripleM
Redaktionen 20 november, 2026 • 1 minuts läsning
Enligt uppgifter från Jernkontoret ökade Sveriges råstålsproduktion i oktober
Mathias Ternell, handelspolitisk direktör på Jernkontoret Pia Nordlander/BildN

I oktober producerades 358 000 ton råstål i Sverige, skriver branschorganisationen Jernkontoret i ett pressmeddelande. Råstål är förstadiet till stålverkens handelsfärdiga produkter, som plåt, band, stång, tråd och rör. Omkring två tredjedelar av den svenska råstålsproduktionen bygger på järnmalm.

Ökningen är 27 procent jämfört med oktober 2025. Då tillverkades 282 000 ton, en nedgång som Jernkontoret förklarade med produktionsstopp för underhåll.

Från januari till oktober i år har 3 537 000 ton tillverkats, 6,9 procent mer än under samma period i fjol. Under hela 2025 tillverkades 3 998 000 ton.

Under andra och tredje kvartalet ökade produktionen. Mathias Ternell, handelspolitisk direktör på Jernkontoret, ser oktobersiffran som ännu ett tecken på att den negativa trenden är bruten. Han pekar samtidigt på risken att högre räntor och energipriser dämpar återhämtningen.

Statistiken som Jernkontoret sammanställer bygger på uppgifter från elva anläggningar i Sverige som tillverkar råstål.



Cookies

Den här webbplatsen använder cookiesför statistik och användarupplevelse.

Core-template använder cookies för att förbättra din användarupplevelse, för att ge underlag till förbättring och vidareutveckling av hemsidan samt för att kunna rikta mer relevanta erbjudanden till dig.

Läs gärna vår personuppgiftspolicy. Om du samtycker till vår användning, välj Tillåt alla. Om du vill ändra ditt val i efterhand hittar du den möjligheten i botten på sidan.