Analys

EU stålexport faller på bred front

EU:s stålexport till länder utanför unionen minskade med 20 procent under första halvåret. Samtidigt väntas den europeiska stålkonsumtionen i stort sett stå stilla under 2026. EU:s nya handelsskydd kan minska importtrycket, men löser inte problemet med svag efterfrågan och krympande exportmarknader.

Mats Janson 6 oktober, 2026 • 3 minuters läsning

TripleM har tidigare beskrivit hur EU har skärpt sitt handelsskydd för stål när fler länder försöker skydda den egna industrin. Eurofers senaste marknadsrapport visar den andra sidan av utvecklingen: europeiska stålverk får inte bara svårare att konkurrera med importen, utan tappar också försäljning utanför EU.

Under första halvåret 2026 minskade EU:s samlade stålexport till tredjeland med 20 procent jämfört med motsvarande period året före. Exporten av färdiga stålprodukter föll med 18 procent.

Nedgången omfattade de flesta större exportmarknader. Leveranserna till USA minskade med 29 procent, till Indien med 24 procent och till Turkiet med 21 procent. Exporten till Kina föll med 18 procent och den till Storbritannien med 7 procent.

Även importen minskade

Utvecklingen kan inte enbart förklaras av att importerat stål tar marknadsandelar. EU:s totala stålimport minskade samtidigt med 5 procent under första halvåret, efter en kraftig uppgång mot slutet av 2025.

EU var trots detta fortfarande en betydande nettoimportör. Importen motsvarade 23 procent av den synliga stålkonsumtionen under årets första kvartal, jämfört med den ovanligt höga andelen 37 procent under fjärde kvartalet 2025.

Den synliga stålkonsumtionen (i praktiken marknadens tillförsel av stål) ökade med 1,5 procent under första kvartalet. Eurofer räknar dock med att tillväxten bromsar till 0,1 procent för helåret.

För 2027 väntar sig branschorganisationen en uppgång på 2,3 procent. Även om prognosen infrias skulle konsumtionen ligga omkring sju miljoner ton under nivån 2019.

Handelsskyddet träffar bara en del av problemet

Sedan den 1 juli omfattas importen av 30 kategorier stålprodukter av EU:s nya stålreglering. Den medger tullfri import inom kvoter på sammanlagt 18,3 miljoner ton per år. Import utöver kvoterna beläggs med 50 procents tull. Reglerna innehåller också krav på uppgifter om var stålet ursprungligen har smälts och gjutits.

Åtgärden kan ge europeiska stålverk större utrymme på hemmamarknaden. Men den skapar inte i sig fler beställningar från fordonsindustrin, byggsektorn och verkstadsindustrin, och öppnar inte marknader som blivit svårare att nå genom tullar och andra handelshinder.

Råstålsproduktionen inom EU föll 2025 till rekordlåga 125,8 miljoner ton. Produktionen ökade visserligen med 1,1 procent i maj 2026 jämfört med samma månad året före, men kapacitetsutnyttjandet uppgick bara till 67 procent. Det var en förbättring från 65 procent under 2025, men fortfarande en låg nivå historiskt.

Eurofer pekar även på höga energi- och produktionskostnader som förklaring till den svaga utvecklingen. Rapporten stödjer därmed bilden av en industri som pressas från flera håll samtidigt: importkonkurrens, förlorade exportmarknader och låg efterfrågan inom Europa.

Viktigt för svensk nischproduktion

Utvecklingen är relevant för Sverige eftersom merparten av de svenska stålverkens färdiga produkter exporteras. Under 2025 gick svensk stålexport till 147 länder och var värd 57 miljarder kronor. Omkring 68 procent av exportvolymen gick till EU och Storbritannien, medan bland annat USA och Kina är viktiga marknader utanför Europa.

Eurofers siffror visar inte hur den svenska exporten har utvecklats under första halvåret 2026. Svenska producenter är dessutom i hög grad specialiserade på avancerade stålsorter och kan därför påverkas annorlunda än den europeiska stålindustrin som helhet.

Den övergripande signalen är ändå tydlig. Handelsskydd kan begränsa importtrycket och motverka att global överkapacitet styrs om till EU. För att produktionen verkligen ska återhämta sig krävs också konkurrenskraftiga energikostnader, investeringar hos stålkunderna och exportmarknader som förblir öppna.

Eurofers prognos är framtagen av stålindustrins egen branschorganisation och bör läsas som dess marknadsbedömning. Siffrorna ger ännu inget stöd för att tala om en nära förestående europeisk stålåterhämtning.

Analys

Maxbidrag lämnar Orións kapitalgap öppet

Osmond Resources får det högsta möjliga bidraget i den första omgången av Spaniens nya prospekteringsprogram. De preliminärt beviljade 250 000 euro ska stödja arbetet med Oriónprojektets sällsynta jordartsmetaller, titan och zirkonium. Bidraget minskar den geologiska risken, men projektets beräknade investeringsbehov ligger på omkring 299 miljoner dollar.

Mats Janson 6 oktober, 2026 • 2 minuters läsning

TripleM har tidigare beskrivit hur europeiska mineralprojekt kan få politisk prioritet utan att finansieringen för en framtida gruva därmed är löst. Det spanska Oriónprojektet visar hur stor skillnaden är mellan stöd till prospektering och det kapital som krävs för att börja producera.

Osmond Resources har preliminärt beviljats 250 000 euro inom Spaniens nationella program för mineralprospektering 2026–2030. Det är det högsta belopp som tilldelades ett enskilt projekt i den första stödomgången.

Sammanlagt delar nio projekt på omkring 1,58 miljoner euro. Programmet ska öka kunskapen om Spaniens mineraltillgångar, särskilt råvaror som behövs för energiomställning och digitalisering samt metaller som kan utvinnas ur gruvavfall.

Ska finansiera fortsatt borrning

Orión ligger i provinsen Jaén i Andalusien och innehåller tunga mineral som monazit, zirkon, rutil och ilmenit. Dessa kan ge sällsynta jordartsmetaller, zirkonium, hafnium och titan.

Projektets första mineraltillgång omfattar 60 miljoner ton med en uppskattad halt på 16,2 procent tunga mineral. Av resursen ligger 15,3 miljoner ton i kategorierna känd och indikerad, medan 44,7 miljoner ton fortfarande klassas som antagen.

Bidraget sammanfaller med starten för ett nytt borrprogram med 13 hål. Borrningen ska framför allt testa områden utanför den nuvarande resursgränsen. Målet är både att öka mineraltillgången och att höja säkerheten i uppskattningen.

Det är just den typ av arbete som prospekteringsstödet är avsett för. Bidraget kan därför minska en del av den tidiga projektrisken och fungerar samtidigt som ett tecken på att spanska staten betraktar råvarorna som strategiskt intressanta.

Gruvbygget kräver helt andra belopp

Skillnaden mot en framtida gruvinvestering är ändå stor. Osmonds tidiga ekonomiska studie anger ett initialt kapitalbehov på 299 miljoner dollar. Det preliminära bidraget motsvarar storleksmässigt mindre än en tusendel av den summan.

Jämförelsen ska inte tolkas som att prospekteringsprogrammet är tänkt att finansiera hela gruvbygget. Den synliggör däremot det kapitalgap som uppstår när ett projekt går från borrning och resursberäkning till projektering, tillstånd och byggbeslut.

Orión har ännu ingen redovisad malmreserv. Den ekonomiska kalkylen är en scopingstudie, alltså en första översiktlig bedömning av projektets möjliga tekniska och ekonomiska bärkraft. Beräkningarna har en uppgiven noggrannhet på omkring plus eller minus 35 procent, och produktionsmålet bygger till 29 procent på antagna mineraltillgångar med låg geologisk säkerhet.

Bolaget framhåller starka preliminära ekonomiska resultat, men konstaterar samtidigt att det inte finns någon garanti för att de 299 miljoner dollar som bedöms behövas kan anskaffas. Finansieringen kan kräva nya aktier, en industriell partner, ett samriskbolag eller en försäljning av delar av projektet.

Det spanska bidraget kan hjälpa Osmond att förbättra beslutsunderlaget och göra Orión mer attraktivt för framtida finansiärer. Men den avgörande prövningen kommer senare: om ett projekt med en lovande resurs och politiskt stöd också kan hitta köpare, ägare och långivare som är beredda att finansiera vägen till gruva.

Nyhet

Nya borrresultat kan växa Henneviken

Arctic Minerals har påträffat koppar- och silvermineralisering utanför den befintliga mineraltillgången vid Hennevikenprojektet i Dalsland. Resultaten ska nu ingå i en uppdaterad resursberäkning. De stärker möjligheten att projektet kan växa, men säger ännu inget säkert om framtida gruvdrift eller lönsamhet.

Mats Janson 6 oktober, 2026 • 3 minuters läsning

När svenska kopparprojekt diskuteras ligger fokus ofta på de norra delarna av landet. Arctic Minerals borrningar i Dalsland visar samtidigt att även Henneviken kan utvecklas till ett projekt av större betydelse.

Den första borrkampanjen omfattade tolv borrhål på sammanlagt 4 187 meter. Samtliga hål ligger utanför projektets nuvarande mineraltillgång, som enbart omfattar Dingelvikprospektet.

Det längsta redovisade intervallet innehöll 64,4 meter med 1,30 procent kopparekvivalent, fördelat på 1,08 procent koppar och 27 gram silver per ton. I intervallet ingick 1,7 meter med 3,18 procent kopparekvivalent, där kopparhalten var 2,1 procent och silverhalten 130 gram per ton.

Kopparekvivalent innebär att värdet av silverhalten räknas om till en jämförbar kopparhalt. Måttet gör det lättare att sammanfatta en mineralisering med flera metaller, men påverkas av vilka metallpriser och antaganden som används.

Befintlig resurs omfattar bara Dingelvik

Hennevikenprojektet består av flera prospekt, bland annat Dingelvik, Henneviken, Asslebyn, Baldersnäs och Åsnebo. Den nuvarande mineraltillgången på 55,4 miljoner ton med 1,0 procent kopparekvivalent bygger däremot enbart på historiska borrningar vid Dingelvik.

De nya borrningarna syftade både till att undersöka möjliga utvidgningar av Dingelvik och till att föra in mineralisering vid de övriga prospekten i en framtida resursberäkning.

Arctic Minerals uppger att mineralisering påträffades i tio av de tolv hålen. Fullständiga analysresultat fanns vid publiceringen för åtta av dessa, medan två återstod. Resultaten ska användas i den uppdatering av mineraltillgången som nu pågår.

Det innebär att borrningarna kan leda till en större redovisad resurs, men någon ökning är ännu inte fastställd.

Det breda intervallet på 64,4 meter behöver dessutom tolkas försiktigt. Borrhålet skär den mineraliserade horisonten i vinkel och den verkliga mäktigheten är fortfarande okänd. Den redovisade borrhålslängden motsvarar därför inte nödvändigtvis bredden på en framtida brytbar malmkropp.

Ytterligare 8 000 meter ska borras

Arctic Minerals har redan inlett en andra borrkampanj med 20 planerade hål och en sammanlagd längd på omkring 8 000 meter. Den ska framför allt testa regionala mål som identifierats genom tidigare geofysiska undersökningar.

Nästa viktiga besked blir den uppdaterade mineraltillgången. Därefter krävs bland annat mer representativa metallurgiska försök, geotekniska och hydrogeologiska undersökningar samt en ekonomisk studie som prövar om mineraliseringen kan brytas och anrikas lönsamt.

Bolaget har tidigare presenterat en konceptuell studie för underjordsbrytning vid Dingelvik. Den visar ett möjligt tekniskt upplägg, men är inte detsamma som en genomförbarhetsstudie eller ett investeringsbeslut.

Henneviken befinner sig också tidigt i tillståndsprocessen. För gruvdrift krävs bland annat bearbetningskoncession och miljötillstånd. Arctic Minerals siktar enligt sin indikativa tidplan på att lämna in en ansökan om bearbetningskoncession sent under 2027.

Borrresultaten stärker alltså det geologiska underlaget för ett större projekt. Om de även kan omvandlas till fler ton i mineraltillgången, och därefter till ett ekonomiskt och tillståndsmässigt genomförbart gruvprojekt, återstår att visa.