FoU

Fyra forskningsspår för kritiska mineral

Gruvavfall och låggradiga fyndigheter kan få större betydelse som källor till kritiska mineral. I en vetenskaplig debattartikel pekar åtta amerikanska forskare ut grönare processteknik, mikroorganismer, metallupptagande växter och bättre livscykeldata som fyra områden med utvecklingspotential.

Redaktionen 7 september, 2026 • 4 minuters läsning

Kritiska mineral behövs bland annat i energisystem, elfordon, elektronik och försvarsutrustning. För USA har den växande efterfrågan och beroendet av sårbara internationella leveranskedjor ökat intresset för inhemsk utvinning och nya råvarukällor.

Samtidigt är många av de konventionella processerna energi- och vattenkrävande och ger upphov till stora mängder restmaterial. I en artikel i Environmental Science & Technology diskuterar åtta forskare hur tekniken kan utvecklas för att utvinna mer ur låggradiga fyndigheter, anrikningssand och andra gruvrester.

Texten är en så kallad Viewpoint, där forskarna formulerar en agenda för fortsatt forskning och teknikutveckling. Den redovisar inte någon systematisk kartläggning eller nya försök som visar att de föreslagna lösningarna fungerar industriellt.

Processtekniken kan byggas om stegvis

Det första området är utveckling av befintlig mineralförädling. Forskarna lyfter bland annat fram lakning vid lägre temperaturer, mer selektiva lakningsmedel och förbättrad styrning av pH, temperatur och kemiska reaktioner.

Inom flotation kan mer riktade och biologiskt nedbrytbara kemikalier enligt författarna minska reagensanvändningen och förbättra separationen mellan olika mineraler. De pekar också på möjligheten att knyta samman energieffektiv malning, flotation, magnetisk separation, lakning och efterföljande rening i mer integrerade processflöden.

Digital övervakning av exempelvis partikelstorlek och processkemi kan användas som stöd för styrningen. Vattenåtervinning och torra processer nämns också som utvecklingsområden.

Flera av teknikerna skulle enligt forskarna kunna införas som kompletteringar i befintliga anläggningar. Det är emellertid en bedömning av möjligheterna, inte belägg för att de redan har sänkt kostnader eller miljöpåverkan i fullskalig produktion.

Mikroorganismer och växter kan utvinna metaller

Det andra forskningsspåret är biomining, där mikroorganismer används för att lösa ut eller separera metaller. Biologisk lakning används redan vid viss koppar- och guldproduktion, men forskarna ser möjligheter att anpassa mikroorganismer för fler kritiska mineral.

Ett exempel är bakterien Acidithiobacillus ferrooxidans. Tidigare försök har visat att bakteriens ämnesomsättning kan påverkas för att förändra lakningen av kopparhaltiga mineral. Forskarna nämner även bakterieproteinet lanmodulin, som kan binda sällsynta jordartsmetaller selektivt och på sikt skulle kunna användas i separationsprocesser.

Det tredje spåret är fytomining, där växter tar upp metaller ur marken. Växtmaterialet skördas och behandlas därefter för att metallen ska kunna återvinnas. Tekniken har kommit längst för nickel, medan tillämpningar för bland annat kobolt och molybden fortfarande utvecklas.

Författarna ser en särskild möjlighet i att använda biologiska metoder på äldre gruvavfall. Då skulle utvinning av kvarvarande metaller i bästa fall kunna kombineras med efterbehandling av förorenade områden. Vilka material och platser som kan behandlas ekonomiskt behöver dock avgöras från fall till fall.

Brist på data försvårar jämförelser

Det fjärde området gäller livscykelanalys. Sådana analyser används för att jämföra miljöpåverkan från olika råvaror och processvägar, men forskarna anser att underlaget för mineralproduktion fortfarande har stora brister.

Detaljerade processdata saknas ofta eller hålls hemliga av konkurrensskäl. Analyserna använder dessutom olika systemgränser, funktionella enheter och metoder för att fördela miljöpåverkan när flera metaller produceras i samma process.

Osäkerheten blir särskilt stor för ny teknik som ännu inte har prövats i industriell skala. Forskarna efterlyser därför mer tillgängliga processdata och mer enhetliga metoder för livscykelanalys.

Ingen heltäckande livscykelstudie

Artikeln är skriven ur ett amerikanskt försörjningsperspektiv, men de tekniska forskningsfrågorna är relevanta även för svensk/nordisk mineralindustri. Gruvor och metallproducenter i Norden arbetar också med vattenhantering, anrikningssand, utvinning ur restströmmar och jämförelser mellan alternativa processer.

Texten analyserar däremot inte europeiska projekt, regelverk eller tillståndsprocesser. Den behandlar inte heller återvinning av uttjänta batterier och produkter på något systematiskt sätt. Med cirkulära råvaror avser författarna främst anrikningssand, gruvavfall och andra sekundära mineralresurser.

Artikeln bör därför läsas som ett antal tekniska prioriteringar för framtida forskning – inte som en heltäckande bedömning av hur USA eller Europa ska lösa sin försörjning av kritiska mineral.

Källa: Joel G. Burken, Heileen Hsu-Kim, Mariam Al-Lami, Hunter W. Schroer, Scott Banta, Om Parkash Dhankher, Kwame Awuah-Offei och Lana Alagha, ”Sustainable Critical Minerals: Mining, Production, and Legacy”, Environmental Science & Technology, volym 60, nummer 34, sidorna 23584–23587, publicerad online den 21 augusti 2026. Läs originalartikeln

Nyhet

Sofia Utsi blir vd för LKAB Berg & Betong

Sofia Utsi har utsetts till ordinarie vd för LKAB Berg & Betong från den 1 september. Hon har varit tillförordnad vd sedan januari och arbetade dessförinnan som avdelningschef inom bolaget, som är verksamt inom bland annat bergarbeten, krossning och betongtillverkning.

Mats Janson 10 september, 2026 • 1 minuts läsning

Sofia Utsi började på LKAB Berg & Betong 2023. Innan dess hade hon flera ledande roller inom Skanska, bland annat som distriktschef, utvecklingschef och projektledare.

LKAB Berg & Betong bedriver betongtillverkning, bergarbeten och krossning i Norrbotten. Bolaget utför även entreprenader vid bergtäkter på andra håll i Sverige.

Styrelseordförande Darren Wilson framhåller Sofia Utsis erfarenhet av affärsledning, verksamhetsutveckling och produktion som viktiga skäl bakom utnämningen.

Sofia Utsi säger att hon vill fortsätta utveckla verksamheten tillsammans med medarbetarna och bolagets kunder.

– Vi har en stark verksamhet, kompetenta medarbetare och ett nära samarbete med våra kunder. Jag ser fram emot att tillsammans med organisationen fortsätta utveckla verksamheten, säger hon.

Källa: LKAB

Nyhet

Slites kalktillstånd står fast

Heidelberg Materials har fått ett lagakraftvunnet tillstånd för fortsatt och utökad kalkstensbrytning i Slite under 30 år. Högsta domstolen tar inte upp överklagandena. Därmed är tillståndsfrågan avgjord, men bolagets planerade CCS-anläggning är fortfarande pausad i väntan på en finansieringslösning.

Redaktionen 10 september, 2026 • 2 minuters läsning

Högsta domstolen meddelade den 7 september att den inte beviljar prövningstillstånd för överklagandena av Heidelberg Materials täkttillstånd i Slite på Gotland.

Mark- och miljööverdomstolen hade redan i november 2025 beslutat att inte pröva överklaganden från bland andra föreningen Urbergsgruppen och ett antal markägare. När ärendet inte heller tas upp av Högsta domstolen står mark- och miljödomstolens ursprungliga avgörande fast och vinner laga kraft.

Tillstånd för 30 års brytning

Mark- och miljödomstolen vid Nacka tingsrätt beviljade tillståndet i maj 2025. Det gäller i 30 år och omfattar fortsatt och utökad brytning av kalk- och märgelsten i File hajdar-täkten samt märgelsten i Västra brottet.

Heidelberg Materials får också uppföra anläggningar för sortering, krossning och transport av materialet samt leda bort inläckande dag- och grundvatten från täkterna. Kalkstenen används som råvara vid bolagets cementfabrik i Slite.

Tillståndet innehåller ett stort antal villkor om bland annat yt- och grundvatten, naturvärden, buller, vibrationer, damning och kemikaliehantering. Domstolen beviljade även Natura 2000-tillstånd och dispens från vissa bestämmelser i artskyddsförordningen.

Domstolen bedömde att täktverksamheten inte äventyrar den allmänna dricksvattenförsörjningen eller vattenuttag ur enskilda brunnar i täkternas närhet. Om verksamheten ändå skadar brunnar inom det fastställda påverkansområdet ska Heidelberg Materials ordna en alternativ dricksvattenförsörjning.

Bolaget ska investera 1,5 miljarder

Heidelberg Materials uppger att omkring 1,5 miljarder kronor ska investeras i skydds- och kompensationsåtgärder för vatten och natur på Gotland.

I åtagandena ingår enligt bolaget insatser som ska stärka dricksvattenförsörjningen. De planerade åtgärderna beräknas fördubbla den lokala kapaciteten för dricksvatten. Ett kontroll- och uppföljningsprogram ska användas för att följa effekterna och vid behov justera åtgärderna tillsammans med tillsynsmyndigheterna.

Investeringens storlek och den beräknade fördubblingen av dricksvattenkapaciteten är uppgifter från Heidelberg Materials. Effekterna har ännu inte uppnåtts utan är beroende av att åtgärderna genomförs och fungerar som planerat.

CCS-projektet är fortfarande pausat

Det långsiktiga täkttillståndet är en förutsättning för Heidelberg Materials planer på att bygga en anläggning för avskiljning och lagring av koldioxid, CCS, vid cementfabriken.

HD-beskedet innebär däremot inte att CCS-projektet har återstartat eller att finansieringen är klar. Utvecklingsarbetet är fortfarande pausat medan bolaget arbetar vidare med finansieringsfrågan.

Heidelberg Materials står fast vid ambitionen att genomföra satsningen. Enligt bolagets egen beräkning skulle anläggningen kunna minska Sveriges samlade klimatutsläpp med upp till fyra procent. Uppgiften är en prognos och inte ett uppmätt resultat.

Tillståndet undanröjer därmed den rättsliga osäkerheten kring den långsiktiga råvaruförsörjningen till cementfabriken. Det återstår fortfarande ett separat investerings- och finansieringsbeslut innan CCS-planerna kan förverkligas.