Till huvudinnehållet

Uranisotoper visar uranets vägar i LKAB:s gruvvatten

Forskare vid Luleå tekniska universitet och LKAB har använt uranisotoper för att skilja mellan grundvattenflöden med olika sätt att frigöra och transportera uran i Leveäniemi dagbrott. Resultaten kan hjälpa gruvbolaget att rikta övervakning och åtgärder mot de vattenflöden och bergarter som bidrar med störst uranbelastning.

Mats Janson
Mats Janson 23 september, 2026 • 3 minuters läsning
Leveäniemi_gruvan
Forskare har analyserat grundvatten och bergarter i LKAB dagbrott Leveäniemi. Kombinationen av vattenkemi och uranisotoper kan visa vilka flöden som bidrar med störst uranbelastning.  Wikimedia Commons.

Redan 2025 visade samma forskargrupp att både grundvatten och vissa bergarter är viktiga urankällor i LKAB:s järnmalmsgruva Leveäniemi utanför Svappavaara. Ett nytt konferensbidrag följer nu upp arbetet genom att kombinera grundämnesanalyser med mätningar av förhållandet mellan uranisotoperna uran-234 och uran-238.

Syftet är inte bara att mäta hur mycket uran som finns i vattnet, utan att förstå varför det frigörs och vilka grundvattenflöden som står för den största belastningen.

Forskarna har analyserat vatten från dräneringsrör och diken i dagbrottet samt genomfört lakningsförsök med bergarter från gruvväggarna. Provtagningen utfördes mellan 2021 och 2023.

Två typer av grundvatten

Analysen pekar ut två huvudsakliga sätt för uran att mobiliseras i grundvattnet.

Den ena typen hade uranhalter under 20 mikrogram per liter men ett högt förhållande mellan uran-234 och uran-238. Forskarna kopplar detta till så kallad alfaretur, där radioaktivt sönderfall skadar mineralkornen och gör att uran-234 lättare frigörs utan att mineralet i stort löses upp.

Den andra typen hade halter över 30 mikrogram per liter och i vissa prover upp till 100 mikrogram. Där tyder resultaten på att uranhaltiga mineral löses upp i större omfattning och att kemiska komplex håller uranet rörligt i vattnet.

Det är denna senare typ av grundvatten som enligt forskarna bidrar med den största uranbelastningen och därför bör prioriteras vid övervakning och åtgärder.

Karbonat håller uranet rörligt

Försöken visar att uraninit var det mest reaktiva av de undersökta uranmineralen. Pegmatit med uraninit gav de högsta lakningshastigheterna från enskilda ytor i gruvväggen.

Samtidigt räcker det inte att enbart känna till bergartens uranhalt. Vid ett pH omkring 7–8 ökade uranets rörlighet när vattnet innehöll karbonat. Då bildas lösliga komplex mellan uran, karbonat och i vissa fall kalcium, vilket motverkar att uranet fälls ut och i stället underlättar transporten med grundvattnet.

En bergart med förhållandevis låg uranhalt kan dessutom få stor samlad betydelse om den täcker omfattande ytor. I Leveäniemi gäller det bland annat trakyandesit, som lakade mindre uran per kvadratmeter än den mest reaktiva pegmatiten men förekommer över en betydligt större del av dagbrottets väggar.

Pekar ut var åtgärder gör störst nytta

Resultaten ger ett mer riktat underlag för vattenhanteringen. I stället för att betrakta allt inkommande grundvatten som likvärdigt kan övervakningen koncentreras till dräneringsflöden där höga uranhalter kombineras med den isotopsignatur som tyder på upplösning och karbonatdriven transport.

Forskarna rekommenderar också att uraninitförande berg uppmärksammas vid karakterisering och hantering av gråberg. Exponering för vatten, kraftig finfördelning och samlagring med syrabildande berg kan öka risken för utlakning.

Studien gäller en specifik gruva och resultaten kan inte automatiskt överföras till andra fyndigheter. Bergarter, mineral och grundvattenkemi varierar mellan olika gruvor. Arbetet visar däremot hur mineralogi, vattenkemi och isotoper tillsammans kan användas för att skilja mellan urankällor och identifiera de flödesvägar som är viktigast att hantera.

Det är också en mer direkt industriell tillämpning än den ursprungliga formuleringen om att isotoperna skulle kunna avgöra uranets ålder i vattensystemet. Här används de i stället som geokemiska fingeravtryck för olika mobiliseringsprocesser.

Referens: Vimbainashe Lorraine Dzimbanhete, Torbjörn Karlsson, Oscar Paulsson och Lena Alakangas. Elemental and Isotopic Tracers as Tools for Understanding Mine Water Geochemistry – Insights from an Iron Ore Mine Site in Northern Sweden, International Mine Water Association 2026.



SSAB-stål blir nödkaminer för Ukraina

SSAB skänker nödkaminer och utomhuseldstäder till Ukraina inför vintern, när kriget har gjort behovet av värme stort. Donationen överlämnades när Ukrainas ambassadör besökte SSAB i Oxelösund den 17 november.

TripleM
Redaktionen 21 november, 2026 • 1 minuts läsning
SSAB-stål blir nödkaminer för Ukraina
Nödkaminen FirePipe har utvecklats av Cut-Fold och tillverkas av SSAB Zero-stål. De transporteras som platta paket och monteras på plats där produkterna ska användas. SSAB

Tillsammans med det svenska företaget Cut-Fold har SSAB tagit fram nödkaminer och utomhuseldstäder i SSAB Zero-stål, skriver bolaget i ett pressmeddelande. Det stålet tillverkas av skrot med fossilfri el och biogas och ger enligt SSAB nästan inga fossila koldioxidutsläpp.

Nödkaminen FirePipe kan användas för uppvärmning, matlagning och för att koka vatten. Med den och utomhuseldstäderna vill SSAB ge praktisk hjälp som kan komma till direkt användning för människor i Ukraina, där temperaturen sjönk till minus 20 grader förra vintern.

– Det ukrainska folket har levt med konsekvenserna av kriget under lång tid och behoven är fortsatt stora, säger Johnny Sjöström, vd och koncernchef för SSAB.

Vid besöket den 17 november fick Ukrainas ambassadör i Sverige, Svitlana Zalishchuk, också se delar av produktionen och ta del av SSAB:s omställning av stålverket i Oxelösund, från masugn till ljusbågsugn med produktionsstart under andra kvartalet 2027, som TripleM tidigare har rapporterat om. 

SSAB har stöttat Ukraina tidigare. Under 2022, 2023 och 2024 skänkte SSAB stål till fältkaminer och till takprodukter för att reparera krigsskadade byggnader.

Den nya donationen delas ut av den ideella föreningen Beredskapslyftet. SSAB uppger inte hur många kaminer donationen omfattar, vad den är värd eller när produkterna når mottagarna.



Svensk stålproduktion upp 27 procent i oktober

Sveriges råstålsproduktion ökade även i oktober, och hittills i år ligger den 6,9 procent över samma period i fjol.

TripleM
Redaktionen 20 november, 2026 • 1 minuts läsning
Enligt uppgifter från Jernkontoret ökade Sveriges råstålsproduktion i oktober
Mathias Ternell, handelspolitisk direktör på Jernkontoret Pia Nordlander/BildN

I oktober producerades 358 000 ton råstål i Sverige, skriver branschorganisationen Jernkontoret i ett pressmeddelande. Råstål är förstadiet till stålverkens handelsfärdiga produkter, som plåt, band, stång, tråd och rör. Omkring två tredjedelar av den svenska råstålsproduktionen bygger på järnmalm.

Ökningen är 27 procent jämfört med oktober 2025. Då tillverkades 282 000 ton, en nedgång som Jernkontoret förklarade med produktionsstopp för underhåll.

Från januari till oktober i år har 3 537 000 ton tillverkats, 6,9 procent mer än under samma period i fjol. Under hela 2025 tillverkades 3 998 000 ton.

Under andra och tredje kvartalet ökade produktionen. Mathias Ternell, handelspolitisk direktör på Jernkontoret, ser oktobersiffran som ännu ett tecken på att den negativa trenden är bruten. Han pekar samtidigt på risken att högre räntor och energipriser dämpar återhämtningen.

Statistiken som Jernkontoret sammanställer bygger på uppgifter från elva anläggningar i Sverige som tillverkar råstål.



Cookies

Den här webbplatsen använder cookiesför statistik och användarupplevelse.

Core-template använder cookies för att förbättra din användarupplevelse, för att ge underlag till förbättring och vidareutveckling av hemsidan samt för att kunna rikta mer relevanta erbjudanden till dig.

Läs gärna vår personuppgiftspolicy. Om du samtycker till vår användning, välj Tillåt alla. Om du vill ändra ditt val i efterhand hittar du den möjligheten i botten på sidan.