Till huvudinnehållet

Kampen om världens stålskrot

När stålindustrin bygger fler ljusbågsugnar växer skrotets betydelse som råvara för omställningen. Europa vill säkra tillgången, samtidigt som importberoende stålverk i andra delar av världen behöver materialet. Men återvinningsföretagen varnar för exportbegränsningar. Kampen gäller både vem som får köpa skrotet och vilka villkor som gör det lönsamt att samla in och förädla.

Mats Janson
Mats Janson 29 september, 2026 • 4 minuters läsning
AdobeStock_2168835093
Stålskrot handlas över nationsgränser och är en viktig råvara när stålindustrin ställer om. Konkurrensen gäller både tillgången till stora volymer och skrot av rätt kvalitet. Bilden är en genrebild. Adobe Stock

Stålskrot är redan en internationell handelsvara i stor skala. Enligt branschorganisationen World Steel Associations World Steel in Figures 2026 exporterade EU omkring 16,6 miljoner ton järn- och stålskrot till länder utanför unionen under 2025.

Turkiet illustrerar importberoendet. Landet importerade 18,7 miljoner ton samma år, även om det var en minskning från 20 miljoner ton 2024. Siffrorna visar omfattningen av handeln, men också att efterfrågan inte ökar oavbrutet. Den påverkas av stålverkens produktion och marknadsläge.

Råvaran finns på olika håll

I OECD Steel Outlook 2026 beskriver OECD hur skrot allt oftare betraktas som en strategisk råvara. Länder med stora mängder stål i byggnader, fordon och industrier har förutsättningar att generera betydande skrotvolymer. Växande ekonomier kan däremot behöva mer stål långt innan deras egna produkter och anläggningar är färdiga att återvinnas.

Indien är ett exempel. I regeringens Economic Survey 2024–25 uppskattades landets skrotförbrukning till omkring 30 miljoner ton, varav cirka fem miljoner ton importerades. Rapporten pekar ut tillgången till tillräckliga mängder skrot av hög kvalitet som viktig för både stålindustrins fortsatta tillväxt och dess klimatomställning. Här uppstår en möjlig handelskonflikt. Exportländer vill behålla råvaran för den egna industrin, medan importländer behöver fungerande internationella flöden. Enligt OECD tillämpade 42 ekonomier någon form av exportrestriktion på järn- och stålskrot 2023. Organisationen varnar för att fler begränsningar kan försämra tillgången för importberoende producenter.

Europa vill säkra tillgången

EU-kommissionen lyfte frågan i sin handlingsplan för stål och metaller från mars 2025. Där aviserades en prövning av om ytterligare åtgärder, exempelvis exportavgifter eller exporttullar, behövs för att säkra tillgången till skrot inom unionen.

I juli samma år aktiverade kommissionen också tullövervakning av handeln med bland annat järn- och stålskrot. Syftet var att få bättre underlag för eventuella riktade handelsåtgärder. Övervakningen var alltså ett sätt att följa flödena, inte i sig ett exportförbud.

Återvinningsbranschen invänder mot bilden av exporten som ett problem. I ett upprop mot ytterligare exportrestriktioner hävdar branschorganisationen EuRIC att exporten har kompenserat för svag europeisk efterfrågan. Organisationen varnar för att begränsad tillgång till utländska kunder kan pressa återvinnarnas intäkter och minska insamlingen.

Det är en intressekonflikt inom samma värdekedja. Stålverken vill ha säker tillgång till konkurrenskraftigt prissatt råvara. Återvinnarna behöver köpare och priser som motiverar insamling, sortering och investeringar. EuRIC:s slutsats är att Europa bör stimulera användningen av återvunnet material snarare än begränsa dess avsättning.

Kvaliteten avgör

Konkurrensen gäller dessutom mer än antalet ton. Från World Steel Association förtydligar man att olika stålprodukter tål olika mängder restämnen i skrotet. Koppar och tenn kan skapa problem, särskilt vid tillverkning av krävande platta produkter som bilplåt. Bättre sortering och tillgång till rena skrotkvaliteter får därför stor betydelse.

Ljusbågsugnar kan också använda järnsvamp, vilket kan komplettera skrotet och späda ut oönskade restämnen. Fler ljusbågsugnar innebär därför inte att all ny produktion ska försörjas med enbart skrot.

Utbudet kan heller inte ökas lika snabbt som efterfrågan. World Steel Association påpekar i sitt faktablad om skrotanvändning att tillgången till uttjänt material beror på när byggnader, utrustning och andra stålprodukter når slutet av sin livslängd. Mer insamling hjälper, men det går inte att återvinna stål som fortfarande används.

Den strategiska frågan blir därför både hur mycket skrot som finns och vem som kan leverera rätt kvalitet. Exportbegränsningar kan ändra vart materialet går. För att långsiktigt öka tillgången till användbar råvara behövs också fungerande insamling, bättre sortering och investeringar som gör återvinningen lönsam.

Källor och vidare läsning

World Steel Association: World Steel in Figures 2026, PDF. Statistik över skrothandeln 2025. EU-siffran i artikeln avser export utanför unionen.

OECD Steel Outlook 2026 – Trade actions increase as the steel crisis worsens. Avsnittet Scrap faces growing export restrictions behandlar skrotets strategiska betydelse och handelshinder.

Indiens regering: Economic Survey 2024–25, kapitel 7, PDF. Uppgifter om indisk skrotförbrukning och import finns i punkt 7.13.

EU-kommissionen: A European Steel and Metals Action Plan, PDF. Handlingsplanen från mars 2025.

EU-kommissionen: Övervakning av import och export av metallskrot. Beskedet från juli 2025.

EuRIC: No Additional Export Restrictions on Recycled Steel & Metals. Återvinningsbranschens argument mot ytterligare exportbegränsningar.

World Steel Association: Raw materials. Om skrotkvalitet, sortering och användning av järnsvamp.

World Steel Association: Scrap use in the steel industry, PDF. Bakgrund om skrottillgång och produkters livslängd.



SSAB-stål blir nödkaminer för Ukraina

SSAB skänker nödkaminer och utomhuseldstäder till Ukraina inför vintern, när kriget har gjort behovet av värme stort. Donationen överlämnades när Ukrainas ambassadör besökte SSAB i Oxelösund den 17 november.

TripleM
Redaktionen 21 november, 2026 • 1 minuts läsning
SSAB-stål blir nödkaminer för Ukraina
Nödkaminen FirePipe har utvecklats av Cut-Fold och tillverkas av SSAB Zero-stål. De transporteras som platta paket och monteras på plats där produkterna ska användas. SSAB

Tillsammans med det svenska företaget Cut-Fold har SSAB tagit fram nödkaminer och utomhuseldstäder i SSAB Zero-stål, skriver bolaget i ett pressmeddelande. Det stålet tillverkas av skrot med fossilfri el och biogas och ger enligt SSAB nästan inga fossila koldioxidutsläpp.

Nödkaminen FirePipe kan användas för uppvärmning, matlagning och för att koka vatten. Med den och utomhuseldstäderna vill SSAB ge praktisk hjälp som kan komma till direkt användning för människor i Ukraina, där temperaturen sjönk till minus 20 grader förra vintern.

– Det ukrainska folket har levt med konsekvenserna av kriget under lång tid och behoven är fortsatt stora, säger Johnny Sjöström, vd och koncernchef för SSAB.

Vid besöket den 17 november fick Ukrainas ambassadör i Sverige, Svitlana Zalishchuk, också se delar av produktionen och ta del av SSAB:s omställning av stålverket i Oxelösund, från masugn till ljusbågsugn med produktionsstart under andra kvartalet 2027, som TripleM tidigare har rapporterat om. 

SSAB har stöttat Ukraina tidigare. Under 2022, 2023 och 2024 skänkte SSAB stål till fältkaminer och till takprodukter för att reparera krigsskadade byggnader.

Den nya donationen delas ut av den ideella föreningen Beredskapslyftet. SSAB uppger inte hur många kaminer donationen omfattar, vad den är värd eller när produkterna når mottagarna.



Svensk stålproduktion upp 27 procent i oktober

Sveriges råstålsproduktion ökade även i oktober, och hittills i år ligger den 6,9 procent över samma period i fjol.

TripleM
Redaktionen 20 november, 2026 • 1 minuts läsning
Enligt uppgifter från Jernkontoret ökade Sveriges råstålsproduktion i oktober
Mathias Ternell, handelspolitisk direktör på Jernkontoret Pia Nordlander/BildN

I oktober producerades 358 000 ton råstål i Sverige, skriver branschorganisationen Jernkontoret i ett pressmeddelande. Råstål är förstadiet till stålverkens handelsfärdiga produkter, som plåt, band, stång, tråd och rör. Omkring två tredjedelar av den svenska råstålsproduktionen bygger på järnmalm.

Ökningen är 27 procent jämfört med oktober 2025. Då tillverkades 282 000 ton, en nedgång som Jernkontoret förklarade med produktionsstopp för underhåll.

Från januari till oktober i år har 3 537 000 ton tillverkats, 6,9 procent mer än under samma period i fjol. Under hela 2025 tillverkades 3 998 000 ton.

Under andra och tredje kvartalet ökade produktionen. Mathias Ternell, handelspolitisk direktör på Jernkontoret, ser oktobersiffran som ännu ett tecken på att den negativa trenden är bruten. Han pekar samtidigt på risken att högre räntor och energipriser dämpar återhämtningen.

Statistiken som Jernkontoret sammanställer bygger på uppgifter från elva anläggningar i Sverige som tillverkar råstål.



Cookies

Den här webbplatsen använder cookiesför statistik och användarupplevelse.

Core-template använder cookies för att förbättra din användarupplevelse, för att ge underlag till förbättring och vidareutveckling av hemsidan samt för att kunna rikta mer relevanta erbjudanden till dig.

Läs gärna vår personuppgiftspolicy. Om du samtycker till vår användning, välj Tillåt alla. Om du vill ändra ditt val i efterhand hittar du den möjligheten i botten på sidan.