FoU

Nevadas lakningshögar rymmer metallvärden för miljarder

En kartläggning av aktiva och nedlagda lakningsanläggningar i Nevada uppskattar att det behandlade materialet fortfarande innehåller ädelmetaller värda omkring 88 miljarder dollar och kritiska metaller värda mer än 15 miljarder. Men bruttovärdet säger ännu inte vad som kan utvinnas lönsamt.

Redaktionen 3 september, 2026 • 3 minuters läsning

Nevada är ett av världens viktigaste gruvområden och har under flera årtionden använt höglakning, eller heap leaching, för att utvinna framför allt guld, silver och koppar.

Vid höglakning läggs krossad malm i stora, ofta terrasserade högar och bevattnas med en laklösning som löser ut de eftertraktade metallerna. Eftersom processen är selektiv blir en del metaller kvar i det behandlade materialet.

Aktiva och nedlagda anläggningar kartlagda

Jesse L. Scholpp och forskarkollegor vid University of Nevada, Reno och Nevada Division of Environmental Protection har sammanställt en inventering av aktiva och nedlagda höglakningsanläggningar i hela Nevada.

Forskarna uppskattar att det behandlade materialet fortfarande innehåller ädelmetaller med ett sammanlagt marknadsvärde på omkring 88 miljarder dollar. Därtill kommer kritiska metaller värda mer än 15 miljarder dollar, beräknat med rådande metallpriser.

Enligt studien skulle återvinning ur materialet kunna motsvara eller överstiga USA årliga efterfrågan på flera kritiska metaller. Forskarna framhåller också att en sådan behandling skulle kunna bidra till att minska miljöproblemen vid äldre gruvområden.

Mycket av förarbetet är redan gjort

Materialet har redan brutits, transporterats och krossats. Anläggningarna kan dessutom ha vägar, elförsörjning och annan infrastruktur som skulle kunna användas vid en eventuell återvinning.

Det innebär en möjlig fördel jämfört med primär utvinning ur en ny gruva. Återbehandling kan dock fortfarande kräva nya processanläggningar, tillstånd, kemikalier och omfattande hantering av vatten och restprodukter.

Studien presenterar inte någon färdig återvinningsprocess. Den är i första hand en inventering och uppskattning av den kvarvarande metallpotentialen.

Bruttovärde är inte detsamma som lönsamhet

De drygt 100 miljarder dollar som forskarna redovisar ska inte tolkas som möjliga intäkter eller ekonomiskt utvinningsbara reserver. Beloppen anger metallernas uppskattade bruttovärde vid aktuella marknadspriser.

Den verkliga lönsamheten beror bland annat på metallhalterna, i vilka mineral metallerna förekommer, möjlig utvinningsgrad, materialets variation och kostnaderna för energi, kemikalier och miljöåtgärder. Metallpriserna kan dessutom förändras kraftigt.

För att bedöma enskilda anläggningar behövs därför provtagning, mineralogiska undersökningar, metallurgiska försök och teknisk-ekonomiska analyser.

Relevant princip för svenska gruvområden

Studien väcker en relevant fråga även för Sverige, där långvarig gruvdrift har efterlämnat stora mängder gråberg, anrikningssand och andra restmaterial. Systematiska inventeringar kan visa om delar av dessa material bör betraktas som sekundära råvaror i stället för enbart som avfall.

Resultaten från Nevada kan däremot inte överföras direkt till svenska förhållanden. Malmtyper, processhistorik, klimat, metallinnehåll och miljöregler skiljer sig åt. Den viktigaste lärdomen är därför inte att de svenska resterna innehåller samma metaller, utan att redan behandlat gruvmaterial kan förtjäna en ny och mer detaljerad resursbedömning.

Referens: Jesse L Scholpp, Simon M Jowitt, Ryan Clark, Rachel Micander och Homayoun Fathollahzadeh, Untapped mineral potential in Nevada heap-leach facilities supports pathways to strengthen United States resource security, Communications Earth & Environment, 2026. Läs studien

Nyhet

Slites kalktillstånd står fast

Heidelberg Materials har fått ett lagakraftvunnet tillstånd för fortsatt och utökad kalkstensbrytning i Slite under 30 år. Högsta domstolen tar inte upp överklagandena. Därmed är tillståndsfrågan avgjord, men bolagets planerade CCS-anläggning är fortfarande pausad i väntan på en finansieringslösning.

Redaktionen 10 september, 2026 • 2 minuters läsning

Högsta domstolen meddelade den 7 september att den inte beviljar prövningstillstånd för överklagandena av Heidelberg Materials täkttillstånd i Slite på Gotland.

Mark- och miljööverdomstolen hade redan i november 2025 beslutat att inte pröva överklaganden från bland andra föreningen Urbergsgruppen och ett antal markägare. När ärendet inte heller tas upp av Högsta domstolen står mark- och miljödomstolens ursprungliga avgörande fast och vinner laga kraft.

Tillstånd för 30 års brytning

Mark- och miljödomstolen vid Nacka tingsrätt beviljade tillståndet i maj 2025. Det gäller i 30 år och omfattar fortsatt och utökad brytning av kalk- och märgelsten i File hajdar-täkten samt märgelsten i Västra brottet.

Heidelberg Materials får också uppföra anläggningar för sortering, krossning och transport av materialet samt leda bort inläckande dag- och grundvatten från täkterna. Kalkstenen används som råvara vid bolagets cementfabrik i Slite.

Tillståndet innehåller ett stort antal villkor om bland annat yt- och grundvatten, naturvärden, buller, vibrationer, damning och kemikaliehantering. Domstolen beviljade även Natura 2000-tillstånd och dispens från vissa bestämmelser i artskyddsförordningen.

Domstolen bedömde att täktverksamheten inte äventyrar den allmänna dricksvattenförsörjningen eller vattenuttag ur enskilda brunnar i täkternas närhet. Om verksamheten ändå skadar brunnar inom det fastställda påverkansområdet ska Heidelberg Materials ordna en alternativ dricksvattenförsörjning.

Bolaget ska investera 1,5 miljarder

Heidelberg Materials uppger att omkring 1,5 miljarder kronor ska investeras i skydds- och kompensationsåtgärder för vatten och natur på Gotland.

I åtagandena ingår enligt bolaget insatser som ska stärka dricksvattenförsörjningen. De planerade åtgärderna beräknas fördubbla den lokala kapaciteten för dricksvatten. Ett kontroll- och uppföljningsprogram ska användas för att följa effekterna och vid behov justera åtgärderna tillsammans med tillsynsmyndigheterna.

Investeringens storlek och den beräknade fördubblingen av dricksvattenkapaciteten är uppgifter från Heidelberg Materials. Effekterna har ännu inte uppnåtts utan är beroende av att åtgärderna genomförs och fungerar som planerat.

CCS-projektet är fortfarande pausat

Det långsiktiga täkttillståndet är en förutsättning för Heidelberg Materials planer på att bygga en anläggning för avskiljning och lagring av koldioxid, CCS, vid cementfabriken.

HD-beskedet innebär däremot inte att CCS-projektet har återstartat eller att finansieringen är klar. Utvecklingsarbetet är fortfarande pausat medan bolaget arbetar vidare med finansieringsfrågan.

Heidelberg Materials står fast vid ambitionen att genomföra satsningen. Enligt bolagets egen beräkning skulle anläggningen kunna minska Sveriges samlade klimatutsläpp med upp till fyra procent. Uppgiften är en prognos och inte ett uppmätt resultat.

Tillståndet undanröjer därmed den rättsliga osäkerheten kring den långsiktiga råvaruförsörjningen till cementfabriken. Det återstår fortfarande ett separat investerings- och finansieringsbeslut innan CCS-planerna kan förverkligas.

Analys

EU-status räcker inte för råvaruprojekten

EU har gett 60 råvaruprojekt strategisk status för att skynda på utvinning, förädling och återvinning. Nu varnar 23 av projekten för finansieringsproblem, svag marknadstillgång och långsamma tillståndsframsteg. Uppropet blottlägger avståndet mellan politisk prioritering och genomförbara investeringar.

Redaktionen 10 september, 2026 • 3 minuters läsning

Tjugotre av EU:s 60 strategiska råvaruprojekt står bakom ett gemensamt upprop om behovet av mer stöd. Dokumentet skickades till EU-kommissionen i augusti och har inte offentliggjorts, men som Reuters har tagit del av. Reuters rapporterade om innehållet den 8 september.

Enligt Reuters varnar projekten för att svårigheter med finansiering, marknadstillgång och framsteg i tillståndsprocesserna kan försätta vissa satsningar i omedelbar fara. Varningen gäller särskilt projekt som närmar sig slutligt investeringsbeslut och behöver kapital för att ta nästa steg.

Uppropet namnger inte de enskilda projekt som uppges ha akuta likviditetsproblem. Det går därför inte att dra slutsatsen att samtliga strategiska projekt befinner sig i kris eller att något bestämt nordiskt projekt ingår bland undertecknarna.

Strategisk status är ingen finansiering

EU-kommissionen utsåg 47 strategiska projekt inom unionen i mars 2025 och ytterligare 13 i länder utanför EU i juni samma år. Projekten omfattar utvinning, förädling, återvinning och i några fall ersättning av strategiska råvaror.

Statusen innebär bland annat att projekten betraktas som ett allmänintresse och ska kunna få samordnat stöd för finansieringskontakter samt snabbare tillståndsprocesser. Enligt EU:s förordning om kritiska råmaterial, CRMA, är den normala tidsgränsen 27 månader för utvinningsprojekt och 15 månader för projekt inom förädling och återvinning.

Kommissionen betonar samtidigt att CRMA inte i sig är ett finansieringsinstrument. Att ett projekt har valts ut innebär alltså inte något löfte om bidrag, lån, garantier eller investeringar. Statusen garanterar inte heller avsättning för produktionen genom bindande kundavtal.

I sitt svar till Reuters uppger kommissionen att den sedan december har satt ett ramverk på plats för att mobilisera 1,7 miljarder euro till strategiska projekt. Formuleringen innebär inte att motsvarande summa redan har betalats ut. Någon offentlig redovisning av hur mycket som har beviljats eller nått enskilda projekt framgår inte av kommissionens svar.

Elva projekt med nordisk anknytning

I kommissionens beslut från 2025 finns tre svenska projekt: LKAB ReeMAP med Malmberget, Per Geijer och den planerade industriparken i Luleå, Talgas grafitprojekt Natural Graphite One samt NorthCYCLE för batteriåtervinning.

De sex finländska projekten är Keliber Lithium, Kolmisoppi, Sakatti, Fortum Hydromet, Hycamites grafitproduktion och utbyggnaden av Jervois Finlands koboltraffinaderi. Bland projekten utanför EU finns även den norska koppargruvan Nussir samt det sammanlänkade grafitprojektet Norgraph-Greenland Graphite i Norge och Grönland.

Uppräkningen visar den nordiska bredden, men säger inget om projektens aktuella ekonomi eller om de har undertecknat uppropet. Kommissionens beslut om strategisk status är inte heller en löpande lägesrapport över projektens utveckling.

Nästa fråga är vad statusen har gett

Projekten ska bidra till CRMA mål för 2030: att EU ska utvinna minst 10 procent, förädla minst 40 procent och återvinna minst 25 procent av sin årliga förbrukning av strategiska råvaror. Högst 65 procent av förbrukningen av en strategisk råvara ska samtidigt komma från ett enda land utanför unionen.

Uppropet visar att urvalet av projekt bara är början. Innan ny kapacitet kan byggas behövs bland annat eget kapital och lån, tillstånd, konkurrenskraftiga kostnader och kunder som är beredda att teckna avtal.

Den naturliga följdfrågan till de nordiska projekten är därför vad EU-statusen hittills faktiskt har gett: nytt kapital, konkreta framsteg i tillståndsprocesserna eller bindande kundavtal. Utan sådana besked går det inte att bedöma hur stor del av den utpekade kapaciteten som kan vara i drift till 2030.