Nu ska LKAB:s process för kritiska mineral klara industriprovet
LKAB har inlett driftsättningen av sin demonstrationsanläggning för fosfor och sällsynta jordartsmetaller i Luleå. Investeringen på omkring 800 miljoner kronor är ett konkret steg mot en ny europeisk råvarukedja, men det är först nu som processen ska visa om den fungerar stabilt, effektivt och med rätt produktkvalitet.
LKAB började den 3 november köra demonstrationsanläggningen på Svartön i Luleå med material från järnmalmsproduktionen i Malmberget. Därmed lämnar projektet bygg- och installationsfasen och går över till varm driftsättning, där utrustningen stegvis provas under verkliga processförhållanden.
Anläggningen började byggas i början av 2025 efter ett investeringsbeslut på cirka 800 miljoner kronor. Enligt LKAB har den färdigställts enligt både tidsplan och budget. Under de närmaste månaderna ska verksamheten bedrivas i begränsad omfattning för att samla in data, trimma utrustningen och optimera processen. Om försöken går som planerat övergår anläggningen till löpande försöksdrift under våren 2027.
– Resultaten från anläggningen kommer att ge oss viktiga erfarenheter inför framtida beslut och stärker samtidigt möjligheterna att bygga en europeisk värdekedja för fosfor och sällsynta jordartsmetaller för ökad självförsörjning, säger Darren Wilson, direktör för affärsområde Specialprodukter på LKAB, i bolagets pressmeddelande.
Från anrikningssand till nya produkter
Råvaran finns redan i det material som passerar genom LKAB järnmalmsproduktion. När järnmalmen anrikas blir en finkornig restström kvar. Den innehåller bland annat apatit, ett fosfatmineral som är rikt på fosfor och även innehåller sällsynta jordartsmetaller.
I en framtida industriell process ska apatiten först skiljas från den övriga anrikningssanden i ett nytt apatitverk i Gällivare. Apatitkoncentratet ska därefter transporteras med järnväg till Luleå för kemisk vidareförädling.
LKAB planerade process innebär att apatiten löses upp med saltsyra. Fosforn kan därefter förädlas till insatsvara för mineralgödsel, medan de sällsynta jordartsmetallerna samlas i ett separat koncentrat. Saltsyran ska återvinnas i processen med hjälp av svavelsyra, varvid gips bildas som biprodukt. Tanken är att även gipset ska kunna säljas, bland annat till byggindustrin, i stället för att deponeras.
LKAB beskriver demonstrationsanläggningen som den första i Europa där teknik för att utvinna både fosfor och samtliga 17 sällsynta jordartsmetaller ur en sådan restström provas. Det betyder emellertid inte att anläggningen kommer att leverera 17 färdiga metallprodukter. Resultatet från Luleåsteget blir ett koncentrat med en blandning av jordartsämnen som därefter måste separeras.
För den delen av värdekedjan är LKAB huvudägare i det norska bolaget REEtec, som utvecklat en process för att skilja ut enskilda jordartsämnen. Särskilt intressanta är neodym och praseodym, som används i permanentmagneter för bland annat elmotorer och vindkraftverk.
Nu börjar den svåra delen
Att en demonstrationsanläggning kan startas är en viktig milstolpe, men det är inte samma sak som att processen är industriellt bevisad. Under försöksdriften behöver LKAB visa att de olika processtegen kan kopplas samman och köras stabilt under längre tid, inte bara att de fungerar var för sig.
Avgörande blir bland annat hur stor andel av fosforn och de värdefulla jordartsämnena som kan återvinnas, vilken renhet produkterna får och hur mycket syra, energi och vatten som förbrukas. Processen behöver också kunna hantera variationer i apatitkoncentratets sammansättning utan att utbytet eller produktkvaliteten försämras.
En annan fråga gäller restprodukterna. För att kalkylen och resurseffektiviteten ska hålla behöver gipset få en kvalitet som gör det möjligt att använda i byggmaterial eller andra produkter. Om stora volymer i stället måste deponeras förändras både miljönyttan och ekonomin.
Demonstrationen ska även ge underlag om korrosion, materialslitage, underhåll och hur processen kan styras. Sådana erfarenheter blir särskilt viktiga i en anläggning som hanterar stora mängder syror och där små förluster i varje processteg kan få stor betydelse när tekniken skalas upp.
LKAB har inte offentliggjort demonstrationsanläggningens kapacitet, förväntade utvinningsgrader eller beräknade produktionskostnader. Det är därför ännu inte möjligt att jämföra processen ekonomiskt med etablerad produktion av fosfor och sällsynta jordartsmetaller i andra delar av världen.
Industribeslutet återstår
Den fullskaliga satsningen bygger på att tre delar fungerar tillsammans: fortsatt järnmalmsproduktion i Malmberget, ett apatitverk i Gällivare och den kemiska förädlingen i Luleå.
LKAB har tidigare beräknat att det planerade apatitverket i Gällivare i genomsnitt skulle kunna producera omkring 450 000 ton apatitkoncentrat per år. Det ger en bild av den industriella skala som processerna i demonstrationsanläggningen så småningom behöver kunna möta.
Industriparken i Luleå fick miljötillstånd i maj 2026. Mark- och miljödomstolen beviljade även tillstånd för fortsatt och utökad verksamhet i Malmberget samt det planerade apatitverket i juni, men det avgörandet har överklagats. Därmed är den framtida råvaruförsörjningen till Luleå fortfarande beroende av en pågående rättslig process.
Något investeringsbeslut om den fullskaliga industriparken har ännu inte fattats. LKAB talar nu om en stegvis utbyggnad med full drift under 2030-talet. Resultaten från demonstrationsanläggningen ska tillsammans med tillstånd, marknadsförutsättningar och investeringskostnader ligga till grund för kommande beslut.
Projektets fördel jämfört med många nya gruvprojekt är att den första råvaran redan finns i en etablerad produktionsström. LKAB behöver inte öppna en separat gruva för att komma åt apatiten i Malmberget. Däremot krävs nya anläggningar, kemikalieförsörjning, transporter och en marknad för samtliga huvud- och biprodukter.
EU har gett Malmberget, industriparken i Luleå och Per Geijer-fyndigheten i Kiruna status som strategiska projekt enligt råvaruakten. Det understryker deras politiska betydelse, men ersätter varken industriella resultat, kundavtal eller ett investeringsbeslut.
Den verkliga nyheten är därför inte att Europa nu har fått en ny produktion av fosfor och sällsynta jordartsmetaller. Den är att LKAB planerade processkedja har lämnat ritbordet och börjat generera de data som kan visa om den går att bygga i industriell skala.