FoU

Patentpool kan bredda tillgången till kritiska mineral

Det räcker inte att öppna fler gruvor och bygga nya raffinaderier för att bredda tillgången till kritiska mineraler. Det menar två nationalekonomer som i en kommentar i Nature föreslår en internationell patentpool som gör viktig teknik för bearbetning och förädling tillgänglig för fler länder och företag.

Redaktionen 3 september, 2026 • 2 minuters läsning

När Kina skärpte exportlicenserna för sju sällsynta jordartsmetaller i april 2025 svarade västländerna med välbekanta åtgärder. EU försökte påskynda gruvprojekten inom ramen för förordningen om kritiska råmaterial, USA utökade stödet till inhemsk raffinering och samarbetet Minerals Security Partnership tog in fler producentländer.

Nationalekonomerna Rabah Arezki och Grégoire Rota-Graziosi anser att åtgärderna bara hanterar en del av problemet. I sin kommentar i Nature flyttar de uppmärksamheten från fyndigheter och fabriker till den teknik som krävs för att bearbeta mineralen.

Patenten kan bli en flaskhals

Att bygga gruvor, separationsanläggningar och raffinaderier är kostsamt och tar lång tid. Men fysisk kapacitet räcker inte om nya aktörer saknar tillgång till patentskyddade processer och annat tekniskt kunnande.

Författarna föreslår därför en internationell patentpool. Innehavare av relevant processteknik skulle samla sina patent i en gemensam struktur, från vilken företag och länder kan få licenser på överenskomna villkor. Patentägarna skulle fortfarande få ersättning, men varje ny aktör skulle slippa förhandla separat med ett stort antal rättighetsinnehavare.

Modellen hämtar inspiration från läkemedelsområdet, där patentpooler har använts för att göra behandlingar mot bland annat hiv och covid-19 tillgängliga för fler producenter och länder.

Relevant för europeiska projekt

Förslaget skiljer sig från EU:s nuvarande fokus på inhemsk utvinning, snabbare tillstånd och utbyggd processkapacitet. Författarnas poäng är inte att sådana investeringar är onödiga, utan att de behöver kompletteras med tillgång till den teknik som gör anläggningarna konkurrenskraftiga.

Översatt till nordiska förhållanden väcker resonemanget frågor om hur nya projekt för separation och raffinering ska få tillgång till nödvändig teknik. Det gäller inte minst satsningar på sällsynta jordartsmetaller, där själva fyndigheten bara är början på en lång och tekniskt avancerad värdekedja.

En patentpool skulle samtidigt kunna få betydelse för nordiska teknikföretag och forskningsmiljöer som själva utvecklar metallurgiska processer. De skulle behöva väga möjligheten till större marknader och licensintäkter mot värdet av att behålla ensamrätt till tekniken.

Genomförandet är osäkert

En fungerande patentpool för mineralteknik skulle, enligt författarna, kräva att rättighetsinnehavare är beredda att delta och att ersättningen kan fördelas på ett sätt som uppfattas som rättvist.

Konkurrensregler, företagshemligheter och staters säkerhetspolitiska intressen kan också försvåra samarbetet. Erfarenheterna från läkemedelsområdet visar att patentpooler är möjliga, men inte att modellen utan vidare går att överföra till den globala mineralindustrin.

Förslaget breddar ändå diskussionen. Försörjningstrygghet handlar enligt Rabah Arezki och Grégoire Rota-Graziosi inte bara om vem som äger fyndigheterna och anläggningarna, utan även om vem som kontrollerar tekniken som krävs för att förvandla mineralen till användbara material.

Referens: Rabah Arezki och Grégoire Rota-Graziosi, ”How to widen access to the critical minerals that the world needs”, Nature, volym 655, 2026, sidorna 302–305.

Nyhet

Slites kalktillstånd står fast

Heidelberg Materials har fått ett lagakraftvunnet tillstånd för fortsatt och utökad kalkstensbrytning i Slite under 30 år. Högsta domstolen tar inte upp överklagandena. Därmed är tillståndsfrågan avgjord, men bolagets planerade CCS-anläggning är fortfarande pausad i väntan på en finansieringslösning.

Redaktionen 10 september, 2026 • 2 minuters läsning

Högsta domstolen meddelade den 7 september att den inte beviljar prövningstillstånd för överklagandena av Heidelberg Materials täkttillstånd i Slite på Gotland.

Mark- och miljööverdomstolen hade redan i november 2025 beslutat att inte pröva överklaganden från bland andra föreningen Urbergsgruppen och ett antal markägare. När ärendet inte heller tas upp av Högsta domstolen står mark- och miljödomstolens ursprungliga avgörande fast och vinner laga kraft.

Tillstånd för 30 års brytning

Mark- och miljödomstolen vid Nacka tingsrätt beviljade tillståndet i maj 2025. Det gäller i 30 år och omfattar fortsatt och utökad brytning av kalk- och märgelsten i File hajdar-täkten samt märgelsten i Västra brottet.

Heidelberg Materials får också uppföra anläggningar för sortering, krossning och transport av materialet samt leda bort inläckande dag- och grundvatten från täkterna. Kalkstenen används som råvara vid bolagets cementfabrik i Slite.

Tillståndet innehåller ett stort antal villkor om bland annat yt- och grundvatten, naturvärden, buller, vibrationer, damning och kemikaliehantering. Domstolen beviljade även Natura 2000-tillstånd och dispens från vissa bestämmelser i artskyddsförordningen.

Domstolen bedömde att täktverksamheten inte äventyrar den allmänna dricksvattenförsörjningen eller vattenuttag ur enskilda brunnar i täkternas närhet. Om verksamheten ändå skadar brunnar inom det fastställda påverkansområdet ska Heidelberg Materials ordna en alternativ dricksvattenförsörjning.

Bolaget ska investera 1,5 miljarder

Heidelberg Materials uppger att omkring 1,5 miljarder kronor ska investeras i skydds- och kompensationsåtgärder för vatten och natur på Gotland.

I åtagandena ingår enligt bolaget insatser som ska stärka dricksvattenförsörjningen. De planerade åtgärderna beräknas fördubbla den lokala kapaciteten för dricksvatten. Ett kontroll- och uppföljningsprogram ska användas för att följa effekterna och vid behov justera åtgärderna tillsammans med tillsynsmyndigheterna.

Investeringens storlek och den beräknade fördubblingen av dricksvattenkapaciteten är uppgifter från Heidelberg Materials. Effekterna har ännu inte uppnåtts utan är beroende av att åtgärderna genomförs och fungerar som planerat.

CCS-projektet är fortfarande pausat

Det långsiktiga täkttillståndet är en förutsättning för Heidelberg Materials planer på att bygga en anläggning för avskiljning och lagring av koldioxid, CCS, vid cementfabriken.

HD-beskedet innebär däremot inte att CCS-projektet har återstartat eller att finansieringen är klar. Utvecklingsarbetet är fortfarande pausat medan bolaget arbetar vidare med finansieringsfrågan.

Heidelberg Materials står fast vid ambitionen att genomföra satsningen. Enligt bolagets egen beräkning skulle anläggningen kunna minska Sveriges samlade klimatutsläpp med upp till fyra procent. Uppgiften är en prognos och inte ett uppmätt resultat.

Tillståndet undanröjer därmed den rättsliga osäkerheten kring den långsiktiga råvaruförsörjningen till cementfabriken. Det återstår fortfarande ett separat investerings- och finansieringsbeslut innan CCS-planerna kan förverkligas.

Analys

EU-status räcker inte för råvaruprojekten

EU har gett 60 råvaruprojekt strategisk status för att skynda på utvinning, förädling och återvinning. Nu varnar 23 av projekten för finansieringsproblem, svag marknadstillgång och långsamma tillståndsframsteg. Uppropet blottlägger avståndet mellan politisk prioritering och genomförbara investeringar.

Redaktionen 10 september, 2026 • 3 minuters läsning

Tjugotre av EU:s 60 strategiska råvaruprojekt står bakom ett gemensamt upprop om behovet av mer stöd. Dokumentet skickades till EU-kommissionen i augusti och har inte offentliggjorts, men som Reuters har tagit del av. Reuters rapporterade om innehållet den 8 september.

Enligt Reuters varnar projekten för att svårigheter med finansiering, marknadstillgång och framsteg i tillståndsprocesserna kan försätta vissa satsningar i omedelbar fara. Varningen gäller särskilt projekt som närmar sig slutligt investeringsbeslut och behöver kapital för att ta nästa steg.

Uppropet namnger inte de enskilda projekt som uppges ha akuta likviditetsproblem. Det går därför inte att dra slutsatsen att samtliga strategiska projekt befinner sig i kris eller att något bestämt nordiskt projekt ingår bland undertecknarna.

Strategisk status är ingen finansiering

EU-kommissionen utsåg 47 strategiska projekt inom unionen i mars 2025 och ytterligare 13 i länder utanför EU i juni samma år. Projekten omfattar utvinning, förädling, återvinning och i några fall ersättning av strategiska råvaror.

Statusen innebär bland annat att projekten betraktas som ett allmänintresse och ska kunna få samordnat stöd för finansieringskontakter samt snabbare tillståndsprocesser. Enligt EU:s förordning om kritiska råmaterial, CRMA, är den normala tidsgränsen 27 månader för utvinningsprojekt och 15 månader för projekt inom förädling och återvinning.

Kommissionen betonar samtidigt att CRMA inte i sig är ett finansieringsinstrument. Att ett projekt har valts ut innebär alltså inte något löfte om bidrag, lån, garantier eller investeringar. Statusen garanterar inte heller avsättning för produktionen genom bindande kundavtal.

I sitt svar till Reuters uppger kommissionen att den sedan december har satt ett ramverk på plats för att mobilisera 1,7 miljarder euro till strategiska projekt. Formuleringen innebär inte att motsvarande summa redan har betalats ut. Någon offentlig redovisning av hur mycket som har beviljats eller nått enskilda projekt framgår inte av kommissionens svar.

Elva projekt med nordisk anknytning

I kommissionens beslut från 2025 finns tre svenska projekt: LKAB ReeMAP med Malmberget, Per Geijer och den planerade industriparken i Luleå, Talgas grafitprojekt Natural Graphite One samt NorthCYCLE för batteriåtervinning.

De sex finländska projekten är Keliber Lithium, Kolmisoppi, Sakatti, Fortum Hydromet, Hycamites grafitproduktion och utbyggnaden av Jervois Finlands koboltraffinaderi. Bland projekten utanför EU finns även den norska koppargruvan Nussir samt det sammanlänkade grafitprojektet Norgraph-Greenland Graphite i Norge och Grönland.

Uppräkningen visar den nordiska bredden, men säger inget om projektens aktuella ekonomi eller om de har undertecknat uppropet. Kommissionens beslut om strategisk status är inte heller en löpande lägesrapport över projektens utveckling.

Nästa fråga är vad statusen har gett

Projekten ska bidra till CRMA mål för 2030: att EU ska utvinna minst 10 procent, förädla minst 40 procent och återvinna minst 25 procent av sin årliga förbrukning av strategiska råvaror. Högst 65 procent av förbrukningen av en strategisk råvara ska samtidigt komma från ett enda land utanför unionen.

Uppropet visar att urvalet av projekt bara är början. Innan ny kapacitet kan byggas behövs bland annat eget kapital och lån, tillstånd, konkurrenskraftiga kostnader och kunder som är beredda att teckna avtal.

Den naturliga följdfrågan till de nordiska projekten är därför vad EU-statusen hittills faktiskt har gett: nytt kapital, konkreta framsteg i tillståndsprocesserna eller bindande kundavtal. Utan sådana besked går det inte att bedöma hur stor del av den utpekade kapaciteten som kan vara i drift till 2030.