Omställning

Svenskt biokol ersatte fossilt kol i gjuteriförsök

Två gjuterier i Västerbotten har provat att ersätta fossilt kol och grafit med biokol från svensk skogsråvara. Försöken visar att en importerad insatsvara kan ersättas i verklig produktion, men några uppgifter om kostnad, ersättningsgrad eller klimatbesparing har ännu inte redovisats.

Mats Janson 28 september, 2026 • 2 minuters läsning

Bara en vecka efter att Sveriges geologiska undersökning, SGU, pekade ut metallindustrins sårbara försörjningskedjor kommer ett exempel på hur beroendet av importerade råvaror kan minska.

Norrlandsgjuteriet i Robertsfors och Kåge Gjutmek i Kåge har genomfört produktionsförsök med metallurgiskt biokol från svensk skogsråvara. Biokolet har fått ersätta fossilt kol och grafit, som används för att tillföra kol och styra egenskaperna hos gjutjärnet.

Enligt IVL Svenska Miljöinstitutet är det första gången som en sådan ersättning har testats och verifierats i industriell skala i Sverige. Försöken ingår i forsknings- och utvecklingsprojektet Home, där även metallforskningsinstitutet Swerim och biokolsproducenten Envigas deltar. Projektet medfinansieras av EU fond för en rättvis omställning.

Från skogsråvara till metallurgiskt kol

Metallurgiskt biokol framställs genom att biomassa upphettas med liten eller ingen tillgång till syre. Envigas uppger att bolagets råvara kommer från nordisk tall och gran och att processen ger ett kolrikt material avsett för bland annat metallurgiska tillämpningar.

Försöken i Västerbotten är inriktade på gjuteriindustrin. Resultaten visar därför inte automatiskt att samma produkt kan ersätta fossilt kol i alla stålprocesser. Kraven på kolhalt, reaktivitet, hållfasthet och renhet varierar beroende på hur materialet ska användas.

Forskningsspåret är däremot bredare än de två gjuterierna. Swerim har i flera projekt undersökt biokol för bland annat stål- och ferrolegeringsproduktion. Det nya är att den förnybara kolkällan nu har prövats i löpande produktion hos svenska specialgjuterier.

– Det här handlar om betydligt mer än att ersätta fossilt kol med biokol, säger Peter Göttfert, vd för Norrlandsgjuteriet, som lyfter fram kombinationen av konkurrenskraft, försörjningsberedskap och grön omställning.

Viktiga siffror saknas fortfarande

Resultatet är ett steg från laboratorie- och pilotförsök mot praktisk användning. Men det offentliggjorda underlaget ger ännu ingen fullständig bild av den kommersiella potentialen.

IVL redovisar inte hur stor andel av det fossila kolet och grafiten som ersattes, vilka volymer som användes eller hur de färdiga gjutgodsen klarade långvarig kvalitetsuppföljning. Inte heller kostnaden jämfört med konventionella råvaror eller den beräknade utsläppsminskningen anges.

Det är avgörande frågor inför en uppskalning. En större marknad kräver inte bara att biokolet fungerar tekniskt, utan även en stabil tillgång på skogsråvara, jämn produktkvalitet och ett pris som gjuterier och stålverk kan bära.

Försöken får ändå särskild aktualitet genom SGU:s nya kartläggning av metallindustrins importberoende. Rapporten gäller främst legeringsmetaller som krom, nickel, mangan, kobolt och volfram, inte kol och grafit, men beskriver samma grundproblem: viktiga insatsvaror kommer från långa och geografiskt koncentrerade leveranskedjor.

Biokol löser inte metallindustrins samlade råvaruberoende. Försöken visar däremot att klimatomställning och försörjningsberedskap ibland kan stärkas genom samma tekniska förändring. Nästa steg blir att visa om lösningen också håller ekonomiskt och kan försörjas med hållbar skogsråvara i betydligt större skala.

Analys

Säkerhetsprövning pressar finansieringen av Kallak

Beowulf Mining behöver inom kort nytt rörelsekapital sedan en investering på 3,7 miljoner pund fastnat i svensk granskning av utländska direktinvesteringar. Fältarbetet inför Kallaks miljöansökan har pausats och finansieringsavtalet måste förlängas efter den 30 september. Fallet visar hur säkerhetsprövning har blivit ytterligare en osäkerhet för mineralprojekt som söker utländskt kapital.

Mats Janson 28 september, 2026 • 3 minuters läsning

TripleM har tidigare beskrivit hur europeiska mineralprojekt kan ha politisk prioritet men ändå sakna den finansiering som krävs för att gå vidare. För Beowulf Mining är situationen delvis den omvända: bolaget har avtalat om kapital, men kan inte slutföra affären innan den svenska investeraren har granskats.

I juni ingick Beowulf ett bindande avtal om en investering på 3,7 miljoner pund från Bacchus Capital och närstående investerare. Tillsammans med kapital från befintliga ägare, styrelse och ledning omfattar finansieringen 4,3 miljoner pund, motsvarande omkring 54 miljoner kronor enligt bolagets beräkning.

Pengarna ska finansiera arbetet med järnmalmsprojektet Kallak utanför Jokkmokk och grafitverksamheten Grafintec i Finland till slutet av 2027. Efter affären skulle Bacchus Capital och närstående investerare kontrollera omkring 58,6 procent av Beowulf.

ISP inledde fördjupad granskning

Investeringen anmäldes till Inspektionen för strategiska produkter, ISP, den 29 juni. Myndigheten bedömde anmälan som fullständig den 6 augusti och meddelade den 10 september att affären skulle granskas vidare.

Enligt Beowulf krävs prövningen eftersom investeringen passerar ägargränsen för en aktör utanför EU och prospektering efter och utvinning av järnmalm betraktas som strategiskt viktig för Sverige.

Att en granskning inleds betyder inte att investeringen kommer att stoppas. ISP kan godkänna den, förena godkännandet med villkor eller förbjuda affären. Myndigheten har normalt tre månader från beslutet att slutföra granskningen, men tiden kan i särskilda fall förlängas till sex månader.

En fördjupad granskning är förhållandevis ovanlig. Under 2025 tog ISP emot 1 987 anmälningar och inledde granskning i 20 fall. Syftet är att pröva om en investering kan skada Sveriges säkerhet, allmänna ordning eller allmänna säkerhet, inte att bedöma mineralprojektets lönsamhet eller miljöpåverkan.

Behöver pengar innan beslutet

Problemet för Beowulf är tidsskillnaden mellan myndighetens process och bolagets kassaläge. Vid halvårsskiftet hade koncernen omkring 208 000 pund i likvida medel. Leverantörsfakturor har skjutits upp och ledning samt styrelse har avstått från löner och arvoden sedan början av året.

Bolaget uppgav den 10 september att ytterligare finansiering behövde säkras inom en månad för att klara den löpande verksamheten. Bacchus Capital deltar enligt Beowulf i arbetet med att hitta en tillfällig finansieringslösning.

Samtidigt är den 30 september sista giltighetsdag för finansieringsavtalet och en uppgörelse med innehavaren av bolagets konvertibellån. Avtalen måste därför förlängas genom överenskommelse mellan parterna. Beowulf betonar att Bacchus fortsatt stöder bolaget, men att någon förlängning inte kan garanteras.

Det pressade läget har nått Kallak. Enligt Dagens industri, vars intervju med vd Ed Bowie återgetts av Finwire, har bolaget stoppat ytterligare fältarbete inför ansökan om miljötillstånd. Omkring 60 procent av arbetet uppges vara klart, men återstående studier skjuts till nästa snöfria period.

Kallak har redan bearbetningskoncession men saknar miljötillstånd och slutligt investeringsbeslut. Under sommaren slutförde Beowulf ett borrprogram på 1 072 meter som ska höja delar av mineraltillgången till säkrare kategorier och ge underlag för en kommande förstudie. Bolaget redovisar i dag 132 miljoner ton i kategorierna känd och indikerad samt 39 miljoner ton antagen mineraltillgång. Uppgifterna är bolagets egna och innebär inte att fyndigheten är ekonomiskt brytbar.

Två politiska mål möts

Fallet visar en spänning mellan två svenska mål. Staten vill locka kapital till gruvor och stärka den inhemska råvaruförsörjningen, men ska samtidigt förhindra att strategiska tillgångar hamnar under ett ägande som kan skada svenska säkerhetsintressen.

Det ena målet gör inte det andra fel. Däremot skapar prövningens tid och utfall en särskild risk för juniora gruvbolag, som ofta saknar intäkter och finansierar varje utvecklingsfas genom nytt externt kapital.

Kallaks omedelbara problem är därför inte att ISP har sagt nej, utan att bolagets kassa inte är dimensionerad för väntetiden. Om parterna förlänger avtalen och ordnar bryggfinansiering kan projektarbetet återupptas. Om finansieringen faller behöver Beowulf hitta en ny kapitalväg i ett läge där verksamheten redan har bromsats.

Analys

Savannah stärker kassan inför byggbeslut för Barroso

Savannah Resources har tagit in minst 36 miljoner dollar till litiumprojektet Barroso i Portugal. Den övertecknade emissionen visar att ett långt utvecklat europeiskt mineralprojekt kan attrahera privat kapital. Men pengarna finansierar främst vägen fram till investeringsbeslutet – inte hela gruvbygget.

Mats Janson 24 september, 2026 • 3 minuters läsning

TripleM beskrev tidigare idag hur Lithium de France försöker utvinna litium ur geotermiskt vatten i Alsace. Barroso representerar Europas andra huvudspår: brytning av hårdbergsmalmen spodumen i dagbrott och anrikning till ett koncentrat som sedan behöver förädlas vidare till litiumkemikalier.

De två projekten planerar investeringsbeslut 2027 och produktion från 2028. Men deras risker ser olika ut. Det franska projektet behöver bevisa direkt litiumutvinning i industriell skala. Barroso bygger på mer etablerad gruvteknik, men kräver en stor anläggningsinvestering och har kvarstående tillstånds- och markfrågor.

Savannah Resources kapitalanskaffning omfattar minst 36 miljoner dollar, motsvarande 26,9 miljoner pund före kostnader. Aktierna emitterades till 5,5 pence och erbjudandet blev enligt bolaget kraftigt övertecknat.

Pengarna ska tillsammans med en befintlig kassa på 15,5 miljoner dollar finansiera projektering, miljöansökan, geotekniska arbeten, markrättigheter och samhällsinsatser. Kapitalet ska även kunna användas till beställningar av utrustning med långa leveranstider, inledande markarbeten och kostnader för att få projektfinansieringen på plats.

En bro, inte hela finansieringen

Barroso är ett av EU:s strategiska projekt enligt förordningen om EU-kritiska råmaterial, CRMA. Statusen kan ge prioritet i tillståndsprocesser och underlätta kontakterna med finansiärer, men innebär inte att EU automatiskt finansierar projektet.

Den nya kapitalanskaffningen är ett tydligt styrketecken, särskilt eftersom den övertecknades. Samtidigt är beloppet litet jämfört med vad själva bygget kräver.

Den genomförbarhetsstudie som presenterades i juli beräknar den initiala investeringen till 417 miljoner dollar inklusive reserver för oförutsedda kostnader. Exklusive sådana reserver och efter en portugisisk statlig investering på upp till 110 miljoner euro uppskattar Savannah det återstående kapitalbehovet till omkring 283 miljoner dollar.

Emissionen ska därför främst föra projektet fram till den punkt där banker, offentliga finansiärer och framtida kunder kan ta ställning till den större finansieringen. Savannah arbetar nu för att få villkorade låneerbjudanden och ytterligare ett avtal om försäljning av den framtida produktionen.

Barroso visar därmed hur finansieringen av en ny gruva byggs i flera lager: offentligt stöd, ägarkapital, projektlån och kundavtal. CRMA-statusen kan stärka projektets trovärdighet, men ersätter ingen av dessa delar.

Koncentrat för en halv miljon bilbatterier

Den första utbyggnadsfasen är planerad för en genomsnittlig årsproduktion på cirka 183 000 ton spodumenkoncentrat med minst 5,5 procent litiumoxid. Enligt bolagets beräkningar motsvarar litiuminnehållet behovet för omkring en halv miljon elbilsbatterier per år.

Gruvans beräknade första livslängd är 14 år. Savannah ser samtidigt möjligheter att utöka både mineraltillgången och produktionskapaciteten i senare steg.

Barroso kommer däremot inte att leverera färdigt litiumkarbonat eller litiumhydroxid. Spodumenkoncentratet måste transporteras till en kemisk förädlingsanläggning. Projektets betydelse för Europas självförsörjning beror därför också på att motsvarande kapacitet byggs längre ned i värdekedjan.

Tillståndsrisken finns kvar

Projektet fick ett villkorat positivt miljöbesked 2023, men Savannah ska fortfarande lämna in den slutliga redovisningen av hur miljövillkoren ska uppfyllas, den så kallade RECAPE-processen. Markrättigheter och industrirelaterade tillstånd återstår också.

Projektet har samtidigt mött lokalt motstånd och rättsliga invändningar. Att Barroso har fått strategisk EU-status undanröjer därför inte risken för förseningar eller nya krav.

Kapitalanskaffningen visar att Europas mest utvecklade råvaruprojekt kan få privat finansiering när resurs, genomförbarhetsstudie, statligt stöd och en tydlig kundmarknad börjar falla på plats. Men den löser ännu inte Barrosos fullständiga kapitalbehov och går inte att använda som bevis för att finansieringsgapet är stängt för Europas strategiska mineralprojekt i stort.

Nästa verkliga test blir om Savannah kan omvandla intresset i emissionen till bindande kundavtal, projektlån och ett slutligt investeringsbeslut under 2027.