Vätgas kan ge renare järn ur stålverksslagg
Termodynamiska beräkningar visar att vätgas kan återvinna järn ur järnrik slagg från ljusbågsugnar och samtidigt begränsa mängden fosfor, krom och mangan som följer med. Kol är fortfarande det starkare reduktionsmedlet när järnhalten sjunker, och resultaten behöver nu verifieras experimentellt.
När stål tillverkas i en ljusbågsugn bildas en så kallad svart slagg. Den innehåller bland annat kalcium-, kisel-, magnesium- och järnoxider. Halten järnoxid, FeO, kan enligt forskarna uppgå till omkring 45 viktprocent, vilket gör slaggen till en möjlig sekundär järnråvara.
I en studie publicerad i Journal of Sustainable Metallurgy jämför Raquel Sánchez, Javier Esteban-Quiles, Félix A. López och Carola Celada-Casero vätgas och kol som reduktionsmedel för flytande EAF-slagg.
Att reducera järnoxiden innebär att syret avlägsnas så att järnet kan överföras från slaggen till en metallisk fas. Traditionellt används kol, vilket bildar kolmonoxid och koldioxid. Med vätgas blir reaktionsprodukten i stället vattenånga.
Tre järnoxidhalter jämfördes
Studien bygger helt på termokemiska jämviktsberäkningar i programmet FactSage. Forskarna modellerade slagger med samma basicitet men med järnoxidhalter från 9 till 39 viktprocent.
Beräkningarna genomfördes vid 1 750 grader Celsius. Kol och vätgas tillsattes stegvis med lika stor massa: 0,1 gram per beräkningssteg.
Den jämförelsen kräver en viktig reservation. Eftersom en vätgasmolekyl väger betydligt mindre än en kolatom motsvarar samma massa ungefär sex gånger fler mol vätgas. Vätgasens övertag i vissa delar av beräkningen beror därför inte enbart på dess kemiska egenskaper, utan även på hur jämförelsen utformats.
Vätgas gynnas i järnrik slagg
När slaggen innehöll mer än omkring 24 viktprocent FeO gav vätgasen lika stort eller större beräknat järnutbyte än kol vid samma tillsatta massa. Vätgasen fungerade bäst i början av reduktionen, när det fanns gott om flytande järnoxid och syreaktiviteten var hög.
När järnoxidhalten sjönk förändrades förhållandet. Kolet har en större termodynamisk drivkraft och blev därför effektivare i reduktionens senare skeden. I beräkningarna närmade sig kol fullständig järnåtervinning, medan vätgasen under de studerade förhållandena nådde som mest omkring 80–90 procent.
Resultatet innebär alltså inte att vätgas utan vidare kan ersätta kol genom hela processen. Det pekar snarare mot att vätgas skulle kunna användas för en första, selektiv reduktion av järnrik slagg.

Mindre fosfor följer med järnet
Vätgasens svagare reduktionsförmåga kan samtidigt vara en fördel. Kol reducerade inte bara järnoxid utan även en större andel fosfor-, krom- och manganoxider. Dessa ämnen följde då med över till den återvunna metallfasen.
Skillnaden var särskilt tydlig för fosfor. Fosfor försämrar bland annat stålets seghet och duktilitet och är därför ett oönskat ämne i återvunnet järn.
Vätgasen reducerade järnoxiden mer selektivt och lämnade en större andel av de andra oxiderna i slaggen. Forskarna bedömer därför att vätgas kan ge ett renare järn än kol, framför allt under reduktionens inledande skede.
Slaggens sammansättning efter behandlingen är också viktig för möjligheterna att använda restmaterialet vidare, exempelvis i cementbaserade material eller anläggningsprodukter.
Experimenten återstår
Studien innehåller inga egna försök med flytande slagg och vätgas. Beräkningarna beskriver vilka faser och reaktioner som är termodynamiskt möjliga vid jämvikt, men inte hur snabbt reaktionerna sker eller hur effektivt vätgasen kan föras över till slaggen i en verklig reaktor.
I praktiken påverkas processen bland annat av gasflöde, omrörning, kontaktyta mellan gas och slagg, värmeförluster och hur slaggens olika faser förändras under behandlingen. Även vätgasbehov, energiförbrukning och kostnader behöver analyseras.
Studien ger därför inget färdigt processkoncept. Den identifierar däremot ett möjligt användningsområde för vätgas utanför den uppmärksammade direktreduktionen av järnmalm: selektiv återvinning av järn ur stålindustrins slaggströmmar.
Referens: Raquel Sánchez, Javier Esteban-Quiles, Félix A. López och Carola Celada-Casero, ”A Comparative Thermodynamic Study of Hydrogen- and Carbon-Based Reduction of Liquid EAF Slags”, Journal of Sustainable Metallurgy, volym 12, 2026. Läs artikeln hos Springer Nature [Öppen tillgång]