Nyhet

Verifierare får tillgång till CBAM-registret

Ackrediterade verifierare kan från den 1 september ansöka om tillgång till CBAM-registret och börja granska utsläppsdata från anläggningar utanför EU. De första verifieringsrapporterna ska kunna utfärdas i januari 2027. För svenska stål- och metallimportörer blir rapporterna nödvändiga om faktiska utsläppsvärden ska användas i den första CBAM-deklarationen.

Mats Janson 1 september, 2026 • 4 minuters läsning

EU-kommissionen publicerade den 24 augusti en omfattande vägledning för företag som ska verifiera utsläppsrapporter inom EU gränsjusteringsmekanism för koldioxid, CBAM, och för de nationella organ som ackrediterar verifierarna.

Vägledningen beskriver hur redan beslutade regler ska tillämpas. Den ändrar inte CBAM-förordningen eller de genomförande- och delegerade förordningar om beräkning, verifiering och ackreditering som antogs 2025.

Efter publiceringen har kommissionen även lagt ut tekniska manualer för verifierarnas anslutning till CBAM-registret. Från den 1 september kan en ackrediterad verifierare ansöka om registrering genom den del av systemet som kallas O3CI, Operators of Third-Country Installations.

Den behöriga myndigheten i det land där verifieraren har ackrediterats kontrollerar uppgifterna innan åtkomsten beviljas. Verifieraren ska registrera sig inom två månader efter att ackrediteringen har erhållits.

Faktiska utsläpp måste verifieras

Importörer får använda antingen kommissionens standardvärden eller faktiska utsläppsvärden i sin årliga CBAM-deklaration. Kravet på en verifieringsrapport uppstår när importören väljer faktiska värden.

Verifieringen görs på den anläggning utanför EU där CBAM-varorna har producerats. Anläggningens operatör ska ta fram en övervakningsplan och en utsläppsrapport. Den ackrediterade verifieraren granskar bland annat:

anläggningens avgränsning och produktionsprocesser
förbrukningen av bränslen och processmaterial
emissionsfaktorer, mätmetoder och datakällor
producerade mängder och fördelningen av utsläpp mellan olika produkter
inbäddade utsläpp i relevanta insatsvaror, så kallade prekursorer
beräkningarna av utsläpp per ton produkt.

Verifieraren ska bedöma om rapporten är fri från väsentliga fel och om beräkningarna följer CBAM metodregler. Arbetet omfattar dokumentgranskning och normalt även ett besök vid produktionsanläggningen. En verifieringsrapport utfärdas för varje anläggning.

Främst direkta utsläpp för stål och aluminium

För järn-, stål- och aluminiumprodukter omfattar beräkningen framför allt direkta utsläpp från produktionen. Dit räknas utsläpp från bränslen, processreaktioner samt produktion av värme och kyla som används i processen.

Utsläppen från relevanta prekursorer ska också räknas in. För en bearbetad stålprodukt kan beräkningen därför behöva omfatta utsläpp som uppstod när exempelvis råjärn, direktreducerat järn eller råstål producerades.

För stål är koldioxid den växthusgas som ska övervakas. Vid framställning av primäraluminium ska även utsläpp av perfluorkarbonerna CF4 och C2F6 ingå.

Indirekta utsläpp från elproduktion omfattas separat endast för vissa varor. Inom järn- och stålkedjan gäller det bland annat agglomererad järnmalm. Dessa utsläpp kan sedan följa med som inbäddade utsläpp när materialet används som prekursor i efterföljande stålproduktion.

CBAM-beräkningen är inte en fullständig livscykelanalys. Transporter, användning och produktens slutliga avfallshantering ingår exempelvis inte.

Första rapporterna används 2027

Verifieringsarbetet för utsläppsåret 2026 kan inledas under hösten 2026. Enligt kommissionens tidsplan ska de första rapporterna kunna utfärdas i CBAM-registret från januari 2027.

Rapporterna ska användas av godkända CBAM-deklaranter som vill redovisa faktiska utsläpp för varor som importerades under 2026. Den första årliga CBAM-deklarationen ska lämnas senast den 30 september 2027. Samtidigt ska motsvarande antal CBAM-certifikat överlämnas.

Om faktiska värden används måste de avse rätt rapporteringsår och vara styrkta genom en godtagbar verifieringsrapport. Om sådan verifierad information saknas kan importören i stället använda kommissionens standardvärden. Dessa har påslag som är avsedda att minska risken för att utsläppen underskattas.

Swedac tar emot ansökningar

Swedac är Sveriges nationella ackrediteringsorgan för CBAM. Myndigheten uppger att den tar emot ansökningar från svenska verifieringsorgan och även från organisationer i tredjeland.

Kommissionens lägesbild från den 1 september anger att Swedac är redo att ta emot ansökningar och redan tar emot ansökningar från tredjelandsaktörer. Swedac prioriterar för närvarande sökande från Sverige, Ukraina och Storbritannien.

Enligt myndigheten tar en fullständig ackrediteringsprocess normalt sex till tio månader. För organisationer som utökar en närliggande befintlig ackreditering kan processen ta tre till sex månader.

Någon särskild svensk CBAM-verifierare pekas ännu inte ut på Swedacs eller Naturvårdsverkets informationssidor. Svenska importörer kan även anlita verifierare som har ackrediterats av ett behörigt nationellt ackrediteringsorgan i ett annat EU-land.

Importören har två vägar

För svenska företag som under ett kalenderår importerar mer än 50 ton CBAM-varor blir den praktiska frågan om deklarationen ska bygga på standardvärden eller faktiska utsläpp.

Den som vill använda faktiska värden för stål eller aluminium behöver säkerställa att producenten utanför EU övervakar utsläppen enligt CBAM-metoden, kan koppla uppgifterna till rätt anläggning och produkt samt anlitar en ackrediterad verifierare. Producenten kan därefter dela den verifierade informationen genom CBAM-registret.

Vägledningen innebär alltså inte ett nytt generellt krav på att alla importörer måste beställa verifiering. Den beskriver hur verifieringen ska genomföras när faktiska utsläppsvärden används i stället för kommissionens standardvärden.

Källor:

Nyhet

Slites kalktillstånd står fast

Heidelberg Materials har fått ett lagakraftvunnet tillstånd för fortsatt och utökad kalkstensbrytning i Slite under 30 år. Högsta domstolen tar inte upp överklagandena. Därmed är tillståndsfrågan avgjord, men bolagets planerade CCS-anläggning är fortfarande pausad i väntan på en finansieringslösning.

Redaktionen 10 september, 2026 • 2 minuters läsning

Högsta domstolen meddelade den 7 september att den inte beviljar prövningstillstånd för överklagandena av Heidelberg Materials täkttillstånd i Slite på Gotland.

Mark- och miljööverdomstolen hade redan i november 2025 beslutat att inte pröva överklaganden från bland andra föreningen Urbergsgruppen och ett antal markägare. När ärendet inte heller tas upp av Högsta domstolen står mark- och miljödomstolens ursprungliga avgörande fast och vinner laga kraft.

Tillstånd för 30 års brytning

Mark- och miljödomstolen vid Nacka tingsrätt beviljade tillståndet i maj 2025. Det gäller i 30 år och omfattar fortsatt och utökad brytning av kalk- och märgelsten i File hajdar-täkten samt märgelsten i Västra brottet.

Heidelberg Materials får också uppföra anläggningar för sortering, krossning och transport av materialet samt leda bort inläckande dag- och grundvatten från täkterna. Kalkstenen används som råvara vid bolagets cementfabrik i Slite.

Tillståndet innehåller ett stort antal villkor om bland annat yt- och grundvatten, naturvärden, buller, vibrationer, damning och kemikaliehantering. Domstolen beviljade även Natura 2000-tillstånd och dispens från vissa bestämmelser i artskyddsförordningen.

Domstolen bedömde att täktverksamheten inte äventyrar den allmänna dricksvattenförsörjningen eller vattenuttag ur enskilda brunnar i täkternas närhet. Om verksamheten ändå skadar brunnar inom det fastställda påverkansområdet ska Heidelberg Materials ordna en alternativ dricksvattenförsörjning.

Bolaget ska investera 1,5 miljarder

Heidelberg Materials uppger att omkring 1,5 miljarder kronor ska investeras i skydds- och kompensationsåtgärder för vatten och natur på Gotland.

I åtagandena ingår enligt bolaget insatser som ska stärka dricksvattenförsörjningen. De planerade åtgärderna beräknas fördubbla den lokala kapaciteten för dricksvatten. Ett kontroll- och uppföljningsprogram ska användas för att följa effekterna och vid behov justera åtgärderna tillsammans med tillsynsmyndigheterna.

Investeringens storlek och den beräknade fördubblingen av dricksvattenkapaciteten är uppgifter från Heidelberg Materials. Effekterna har ännu inte uppnåtts utan är beroende av att åtgärderna genomförs och fungerar som planerat.

CCS-projektet är fortfarande pausat

Det långsiktiga täkttillståndet är en förutsättning för Heidelberg Materials planer på att bygga en anläggning för avskiljning och lagring av koldioxid, CCS, vid cementfabriken.

HD-beskedet innebär däremot inte att CCS-projektet har återstartat eller att finansieringen är klar. Utvecklingsarbetet är fortfarande pausat medan bolaget arbetar vidare med finansieringsfrågan.

Heidelberg Materials står fast vid ambitionen att genomföra satsningen. Enligt bolagets egen beräkning skulle anläggningen kunna minska Sveriges samlade klimatutsläpp med upp till fyra procent. Uppgiften är en prognos och inte ett uppmätt resultat.

Tillståndet undanröjer därmed den rättsliga osäkerheten kring den långsiktiga råvaruförsörjningen till cementfabriken. Det återstår fortfarande ett separat investerings- och finansieringsbeslut innan CCS-planerna kan förverkligas.

Analys

EU-status räcker inte för råvaruprojekten

EU har gett 60 råvaruprojekt strategisk status för att skynda på utvinning, förädling och återvinning. Nu varnar 23 av projekten för finansieringsproblem, svag marknadstillgång och långsamma tillståndsframsteg. Uppropet blottlägger avståndet mellan politisk prioritering och genomförbara investeringar.

Redaktionen 10 september, 2026 • 3 minuters läsning

Tjugotre av EU:s 60 strategiska råvaruprojekt står bakom ett gemensamt upprop om behovet av mer stöd. Dokumentet skickades till EU-kommissionen i augusti och har inte offentliggjorts, men som Reuters har tagit del av. Reuters rapporterade om innehållet den 8 september.

Enligt Reuters varnar projekten för att svårigheter med finansiering, marknadstillgång och framsteg i tillståndsprocesserna kan försätta vissa satsningar i omedelbar fara. Varningen gäller särskilt projekt som närmar sig slutligt investeringsbeslut och behöver kapital för att ta nästa steg.

Uppropet namnger inte de enskilda projekt som uppges ha akuta likviditetsproblem. Det går därför inte att dra slutsatsen att samtliga strategiska projekt befinner sig i kris eller att något bestämt nordiskt projekt ingår bland undertecknarna.

Strategisk status är ingen finansiering

EU-kommissionen utsåg 47 strategiska projekt inom unionen i mars 2025 och ytterligare 13 i länder utanför EU i juni samma år. Projekten omfattar utvinning, förädling, återvinning och i några fall ersättning av strategiska råvaror.

Statusen innebär bland annat att projekten betraktas som ett allmänintresse och ska kunna få samordnat stöd för finansieringskontakter samt snabbare tillståndsprocesser. Enligt EU:s förordning om kritiska råmaterial, CRMA, är den normala tidsgränsen 27 månader för utvinningsprojekt och 15 månader för projekt inom förädling och återvinning.

Kommissionen betonar samtidigt att CRMA inte i sig är ett finansieringsinstrument. Att ett projekt har valts ut innebär alltså inte något löfte om bidrag, lån, garantier eller investeringar. Statusen garanterar inte heller avsättning för produktionen genom bindande kundavtal.

I sitt svar till Reuters uppger kommissionen att den sedan december har satt ett ramverk på plats för att mobilisera 1,7 miljarder euro till strategiska projekt. Formuleringen innebär inte att motsvarande summa redan har betalats ut. Någon offentlig redovisning av hur mycket som har beviljats eller nått enskilda projekt framgår inte av kommissionens svar.

Elva projekt med nordisk anknytning

I kommissionens beslut från 2025 finns tre svenska projekt: LKAB ReeMAP med Malmberget, Per Geijer och den planerade industriparken i Luleå, Talgas grafitprojekt Natural Graphite One samt NorthCYCLE för batteriåtervinning.

De sex finländska projekten är Keliber Lithium, Kolmisoppi, Sakatti, Fortum Hydromet, Hycamites grafitproduktion och utbyggnaden av Jervois Finlands koboltraffinaderi. Bland projekten utanför EU finns även den norska koppargruvan Nussir samt det sammanlänkade grafitprojektet Norgraph-Greenland Graphite i Norge och Grönland.

Uppräkningen visar den nordiska bredden, men säger inget om projektens aktuella ekonomi eller om de har undertecknat uppropet. Kommissionens beslut om strategisk status är inte heller en löpande lägesrapport över projektens utveckling.

Nästa fråga är vad statusen har gett

Projekten ska bidra till CRMA mål för 2030: att EU ska utvinna minst 10 procent, förädla minst 40 procent och återvinna minst 25 procent av sin årliga förbrukning av strategiska råvaror. Högst 65 procent av förbrukningen av en strategisk råvara ska samtidigt komma från ett enda land utanför unionen.

Uppropet visar att urvalet av projekt bara är början. Innan ny kapacitet kan byggas behövs bland annat eget kapital och lån, tillstånd, konkurrenskraftiga kostnader och kunder som är beredda att teckna avtal.

Den naturliga följdfrågan till de nordiska projekten är därför vad EU-statusen hittills faktiskt har gett: nytt kapital, konkreta framsteg i tillståndsprocesserna eller bindande kundavtal. Utan sådana besked går det inte att bedöma hur stor del av den utpekade kapaciteten som kan vara i drift till 2030.